Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens kröning. Dalupproret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrud under en kostbar himmel, som bars öfver honom, upp till biskopsgården, och under hela vägen dit utkastade en härold bland den åskadande folkmängden guld, daler och penningar. I biskopsgården var ett ståtligt gästabud tillredt, dit konungen inbjöd de vid högtiden närvarande så väl af riksens råd som af de öfriga ständerna. Högtidligheten slutade med ridderliga spel och torneringar. De första, som dervid bröto en lans, voro Staffan Sasse och Gudmund skrifvare, hvilken senare var befallhingsman på Vesterås slott. De rände så häftigt emot hvarandra, heter det, att hästarne ofta gingo på hasorna. Till slut behöll dock Gudmund segern.
För den närmast följande tiden intager konungens färd till Dalarne det främsta rummet. Dalkarlarne hade haft sina ombud hos konungen i Upsala vid kröningen, och förhållandet mellan honom och dem syntes till det yttre godt. Men konungen höll skarpt öga på dem. Redan femtonde dag jul uppsände han ett ombud till dem, och dalfogdarne erhöllo befallning att efterspana de upproriske. Han kallade riksens råd och de förnämsta af adeln att infinna sig den 15 Februari i Vesterås med sitt krigsfolk. Från Jäder och Vesterås skref konungen tvänne skrifvelser till dalkarlarne, att han aktade draga upp till gränsen mot Norge till att förveta sig, om Sveriges fiender längre skulle hafva sin tillflykt i Norge, och med detsamma ville han jemte riksens råd och andre gode män, lagmän och häradshöfdingar, hålla landsting uti Tuna socken på Ask-onsdag. Då ville han låta hvar och en vederfaras så mycket som rätt vore, och hvar någon bland dalkarlarne visste sig brottslig, skulle han hafva fri lejd att komma till och från tinget.
Så drog Gustaf upp i Dalarne i spetsen för 14,000 man. På utsatt dag infann han sig med sina herrar och sin väldiga krigsmakt på slätten vid Tuna kyrka. Dalallmoge var talrikt församlad från alla landskapets socknar. Konungen lät krigsfolket rycka upp i en vid krets omkring allmogen, och några kanoner, hvilka medförts, drogos fram och stäldes med mynningarna mot menigheten. Konungen sjelf satt till häst i blankt harnesk och var omgifven af sina herrar, men rådsherrarne, som underhandlade med allmogen, sutto något längre fram åt sidan.
Först upplästes nu en skrifvelse från »allmogen kringom allt riket nedanför Dalalagen till de dannemän alla, som bygga och bo uppe i Dalarne». Dalkarlarne förebråddes häruti för hvad de under de gångna åren tagit sig före, något som tungt tryckte det öfriga riket genom gästning och annat. Man ville icke tillerkänna dem rättighet att tillsätta för riket herre och konung, hvem dem bäst syntes, antingen herr Stens son eller någon annan, och hvar de icke ville foga sig, skulle man förena sig med konungen och straffa dem som konungens, rikets och allas uppenbara fiender. Sedan brefvet var uppläst, tog riksrådet Måns Bryntesson å konungens vägnar till orda och höll ett skarpt tal till bönderna, spörjande dem, med hvad skäl de så skändligt kunde bryta den tro, som de så ofta svurit deras rätte herre och konung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
