Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vestgötaherrarnes uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Söderköping samt bönder från södra Östergötland – Stegeborgs och Hofs län samt Bobergs och Aska härad – hade den 25 April ett nytt sammanträde med vöstgötamenigheten i Broddetorps prestgård[1]. Här afhandlades och uppsattes ett underkastelseförslag, för att sedan underställas konungen, af innehåll att upproret skulle vara en platt förfallen och död sak, likaledes att det våld, som föröfvats mot konungens syster, skulle vara glömdt. »På det att» – heter det vidare – »fred och rolighet må återvända och alla goda gamla kristliga sedvänjor styrkas och det lutherska kätteriet undertryckas och på det att vår käre nådigste herre må få dess lydigare och trognare undersåtar, hafva vi.... lofvat alla, som deltagit i detta uppror, att intet argt skall dem efter denna dag vederfaras. Hvar dessa artiklar icke hölles af konungen, så skulle menige man i dessa tre landsändar stå honom emot som fiender, men i motsatt fall blifva hans nådes trogne och rättrådige undersåtar.»
Detta förslag till förlikning med sitt uttryckliga vilkor om den gamla lärans bibehållande uppsändes till konungen jemte en skrifvelse, undertecknad af Holger Carlsson, Magnus Johansson, Linköpings domkapitel samt borgmästare och råd från köpstäderna i Östergötland, hvari det heter, »att om ej konungen ville samtycka till den ingångna dagtingan, vore till fruktandes att äfven Östergötland affölle .... Käre nådige herre, vi bedje eder för Guds skuld lyssna till den mena mans stora klagan och låta oss blifva vid den gamla och kristliga sedvänja som af ålder varit hafver. Vi säga eders nåde sanningen, att aldrig går den mene man under den lärdom, som en tid lång af någon företagen är, utan de med öfvervåld dertill tvingade blifva, hvilket vi aldrig förmoda af eders nåde ske skall. Här grunkas illa om den predikan i Upland är.... och allt det de predika och af prenteriet låta utgå, heter ers nådes dikt och råd». De sluta med att på det bevekligaste bedja konungen förblifva vid det gamla.
Konungens stadfästelse af den gjorda dagtingan är skrifven den 6 Maj. Den är hållen i en värdig ton, men innehåller ett tillägg, som, helt visst hvarken vestgötarne eller östgötarne tagit med i räkningen vid uppgörelsen. Konungen kunde väl hafva makt att straffa slikt högmod – heter det – men efter Kristi exempel, som sina ovänner var god och bad för dem, och för riksens råd och de gode mäns i Östergötland bön skull hade konungen gillat och stadfästat deras punkter och artiklar. Och desslikes lofvar konungen hvad som fordras rörande de kyrkliga förhållandena, men »i allo måtto som den recess, i Vesterås gjordes, innehåller och den menige man kringom allt riket med riksens råd därsammastädes belofvat och samtyckt».
Dermed var det egentliga upproret slut. Det liknar dalupproren deruti att det i sjelfva verket stannade vid blott hot. Någon blodsutgjutelse kostade det icke. – Dagarne efter affärdandet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
