Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges omgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afgörande. Detta skedde. Mötet skulle hållas i Varberg vid S:t Olofs tid nästkommande sommar.
I början af år 1530 befarade Gustaf ett anfall från Danmarks sida på Viken, men det uteblef, och Varbergsmötet sammanträdde. Här framsattes klagomål å ömse sidor, men man kom i afseende på Viken till det beslut, att Sverige ännu i sex år skulle behålla detta land, som derefter skulle tillhöra Norges krona. Dermed skulle alla ersättningskraf vara förfallna med undantag af Gotland, rörande hvilken ö Sveriges rätt behölls öppen. En beständig fred skulle råda mellan de båda rikena, hvarjemte ömsesidig hjelp utlofvades, när behof gjordes.
Till år 1536 var således konung Gustaf försäkrad om besittningen af Viken, men innan de sex åren voro förflutna, inträffade händelser, hvilka nödgade Gustaf att mot en penningeersättning afstå detta landskap. Vi få närmare redogöra för detta här nedanför. Här omnämna vi blott i ett sammanhang, att Gustaf i Maj månad år 1532 började underhandla med Claus Bille på Bohus. Denne infann sig på Svartsjö hos Gustaf, och der uppgjordes, att Viken skulle återgå till Danmark, hvilket rike deremot skulle med 1,200 fullvigtiga rhenska gyllen inlösa en Gustafs skuldförbindelse i Lybeck.
Från Danmark komma vi till Lybeck och hansestäderna, en makt som vid denna tid var af stor betydenhet för de nordiska rikena i allmänhet, och hvars hand låg tung på Sverige genom deras tryckande handelsprivilegier och den stora skuld, hvari Sverige häftade hos Lybeck. På riksdagen i Vesterås voro så väl privilegierna som gälden föremål för öfverläggningar, och man uttryckte den tanke, att de förre borde lemnas »okränkta; det kunde väl med tiden hända, att Lybeckarne sjelfve dem förbryta skulle». Rörande gälden beslöt man att afbida inflytandet af den gärd, som i detta ändamål blifvit pålagd, och sedan söka utvägar för hvad som då brast.
Sådana, utvägar måste snart sökas. Vi påminna oss, att grefve Johan af Hoya befann sig i Lybeck, när vestgötarnes och småländingarnes uppror begynte. Ändamålet med hans dervaro var att få skuldfrågan uppgjord, först och främst storleken af skulden, och sedan betalningsvilkoren. Den förra var icke afgjord, och de ingående underrättelserna om vestgötaupproret skola hafva utöfvat inflytande på densammas bestämmande. Lybeckarne skola hafva yttrat, »att det nu föga värdt vore att så noga tinga sins emellan, ty man visste icke, hvem som kunde komma att betala skulden,» och grefve Johan befarade att de skulle göra gemensam sak med de upproriske, om man gjorde för starka påståenden om summans nedsättande. Sverige gjorde bland annat sin borgenär uppmärksam på, att i räkenskaperna voro upptagna skepp, som i sjelfva verket icke kommit Sverige till godo. Emellertid ansåg sig grefve Johan af anfördt skäl icke böra hålla för hårdt på sin herres rätt, och på det sättet skall skuldsumman hafva kommit att bestämmas högre, än hvad i annat fall hade skett. Lybecks fordran uppgjordes nu så, att för skeppsutredning och andra omkostnader skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
