Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges omgifning - Klockekriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lybeck, sedan hans dotter Katarina blifvit konung Gustafs drottning, hvarom här nedan.
En annan qvarlefva af det gamla Saxen, kurfurstendömet, kom medelbarligen att utöfva ett icke oväsentligt inflytande på de svenska förhållandena derigenom, att konungens ställning till den svenska kyrkan bildades i viss mån efter saxiskt mönster, hvarom hittills mera här nedan.
Äfven till Polen hade, som vi påminna oss, konung Gustaf bud i giftermålsärenden. Ett och annat bref vexlades mellan honom och konung Sigismund härstädes, men i öfrigt var beröringen mellan båda rikena af ringa vigt.
Mera hafva vi att säga om förhållandet till Ryssland. Här regerade sedan 1505 storfursten Vasilej, som vi känna sedan unionstiden. Med honom begynte konung Gustaf underhandlingar om fred och förbund, så fort han blifvit vald till konung och fått Finland i sina händer. Om hösten 1525 hyste Gustaf de bästa förhoppningar, att de pågående underhandlingarna skulle leda till önskad utgång. De bedrefvos nu såsom förut på herr Svantes tid af slottsherren på Viborg, hvilken nu var konungens svåger, grefve Johan af Hoya. Denne återvände på hösten detta år från mötet i Lybeck. Jemte honom voro Erik Fleming och den nyvalde Åbobiskopen Sveriges ombud.
År 1526 afgick Erik Fleming med bref från konung Gustaf till storfursten i Moskwa. Det var vid pingsttiden, och på hösten afsändes en ny beskickning under erkebiskopen Johannes Magnus. Följande året i Maj – den 27 Maj 1527 – afslutades af ryska sändebud, hvilka då befunno sig i Stockholm, ett fördrag, hvarigenom den på Svante Nilssons tid afslutade sextioåriga freden ytterligare bekräftades. Fullkomlig trygghet vans dock icke på den ryska sidan. Det vållade så väl gränsbefolkningens råhet och vildhet som den omständigheten, att rågången aldrig kunde med noggrannhet bestämmas. Hvarken Sveriges konung eller Rysslands storfurste visste hvad som häruppe, synnerligast i de nordligare trakterna, var det ena eller andra rikets tillhörighet. Dessa omständigheter ledde mot slutet af konung Gustafs dagar till fredsbrott.
Då var Vasilejs son Ivan czar eller storfurste sedan år 1533. Han fullbordade faderns och farfaderns verk att samla Ryssland till ett mäktigt helt och hade då, när han började kriget med sin vestra granne, nyss underlagt sig de stora qvarlefvorna af det forna Mongoliska riket, nemligen Kasan och Astrachan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
