Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erkebiskop Lars. Konungens giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fasthet och sjelfständighet. Det höga anseende, han åtnjöt hos sina samtida, har också en granskande efterverld i rikt mått skänkt honom.
Till den 13 Augusti 1531 kallades de nyvalde biskoparne till Stockholm för att låta viga sig i sina embeten och för att öfvervara konungens förmälning. Biskop Magnus i Strengnäs och biskop Peter i Vesterås kallades att verkställa biskoparnes invigning. Det var då som de båda sistnämnde biskoparne, innan de begåfvo sig till Stockholm, i Strengnäs inför en kanik derstädes och den bekante Peder Galle uppsatte en hemlig protest mot det fördömda lutherska kätteriet och allt hvad som skedde emot svenska kyrkans frihet, riket till skam och själarna till stor fara. De hade aldrig samtyckt till den lutherska lärdomen, icke heller till de nyvalde biskoparnes vigelse, hvartill de nu tvingades af stort öfvervåld och räddhåga (som väl kan finnas hos en beständig man), och allt hvad de hittills gjort, förklarade de alldeles kraftlöst och ogildt och gåfvo sig med allt sitt gods, rörligt och orörligt, under den heliga romerska kyrkan, bekännande henne för sin moder och menighets regentinna.
Hvad som fäster uppmärksamheten vid denna protest, är att den framkommer temligen oväntadt och af män, hvilka hittills under den egentliga brytningstiden och striden mellan det gamla och det nya stått på konungens sida. Sannolikt var erkebiskopsvalet en icke oväsentlig orsak, men äfven de allmänna förhållandena under detta år, då med det vidt spridda missnöjet i anledning af klockskatten förenade sig utsigten af en återgång till det gamla skicket, såsom de landsflyktige skrefvo. Den fördrifne konung Christian skulle återkomma och med kejsarens hjelp återtaga sina riken och återställa allt i sitt forna skick, ty nu var han helt och hållet förändrad, hette det, pröfvad som han blifvit i motgångens skola. Skulle detta komma att inträffa, så var det nödigt att försäkra sig mot en blifvande räfst, och derför begagnades nu samma medel, som vi sett förut lyckas och enligt sägen räddat biskop Hans Brask år 1520.
Sedan de sålunda försäkrat sig för alla kommande fall, begåfvo de sig till Stockholm, der de verkstälde först biskoparnes och sedan erkebiskopens vigning. Den senare egde rum i Gråmunkekyrkan den 22 September, och det säges, att konungen dervid öfverlemnat erkebiskopsstafven. Två dagar derefter förrättade erkebiskop Lars konung Gustafs och hans första drottnings vigsel.
Frågan om konung Gustafs giftermål är lika gammal, kan man säga, som hans konungadöme. Redan år 1523 utlofvade det lybska sändebudet Herman Israel sin stads medverkan för ett då väckt giftermålsförslag mellan den nyvalde svenske konungen och konung Fredriks i Danmark dotter. Gustaf hade verkligen det nämnda året ett ombud i Lybeck med uppdrag att utforska huruvida äktenskap mellan konung Gustaf och en dotter af konung Fredrik vore möjligt. Ombudet inberättade dock snart, att konungadottern var bestämd för en annan furste, hvarpå detta förslag förföll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
