Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erkebiskop Lars. Konungens giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förut, så att herr Lars kansleren kunde klaga, att konungen föga lade denna sak på hjertat.
Följande året blef dock verkligen erkebiskop vald, men såsom det synes med åsidosättande af domkapitlet i Upsala. Till sommaren detta år 1531 sammankallade konungen till Stockholm biskoparna och de förnämsta af presterskapet i riket. Valet egde rum i Stockholms domkyrka sjelfva midsommarsdagen. Fyra män foreslogos: biskop Magnus Sommar i Strengnäs, konungens kansler Lars Andersson, dekanen i Upsala Jöns och skolmästaren derstädes Laurentius Petri, mäster Olofs broder. Af dessa erhöll biskopen 4 röster, dekanen 3, kansleren 14 och mäster Lars alla de öfriga rösterna, som sägas uppgått till omkring 150. Fyra af de förnämsta presterna uppsändes till slottet att för konungen tillkännagifva valets utgång, och konungen gaf genast sin bekräftelse åt detsamma.
Såsom naturligt var, väckte detta val mycket uppseende. Laurentius Petri var så godt som alldeles okänd och innehade en underordnad och obetydlig befattning. »Till förakt och gäckeri för kyrkan», heter det i en gammal kyrkohistoria, »insattes en viss motbiskop – (emot Johannes Magnus, som var af konungen erkänd och ännu icke vederbörligen afsatt) – Laurentius Petri, den erkekättarens Olai Petri broder, på Upsala erkebiskopsstol, en oerfaren yngling, nyss undsluppen skolan och färlan, och med ingen rätt, med ingen ordning, med ingen stadfästelse eller vigning insattes han på en så hög plats.»
Mäster Lars var blott 32 år gammal, när han från sin obemärkthet kallades till den svenska kyrkans främsta biskopsstol, denna biskopsstol, hvars mäktiga och inflytelserika innehafvare, en Jacob Ulfsson, en Gustaf Trolle, man ännu hade i friskt minne. Det må derför icke väcka förundran, om den obetydlige mannens upphöjande till denna värdighet skulle ses med motvilja hos de ännu återstående vännerna af den gamla kyrkan. Hvad dessa gjorde, var, såsom vi här nedan få se, blott ett bemödande att freda sina samveten och lemnade ingen frukt. Det var den sista bortdöende vågen, som suckande drager sig tillbaka från den strand, hvilken ej mera kan nås.
Under fyratiotvå år satt Laurentius Petri som Svea rikes erkebiskop, och visade sig under denna tid fullkomligt värdig den höga och maktpåliggande plats, som han beklädde. Må hända fordrades det ock en sådan man som han för att under dessa brydsamma tider, då det ej blott gälde den fortgående striden mellan det gamla och det nya i kyrka och lära, utan äfven att möta konungamaktens allt kraftigare ingripande i kyrkan, lotsa fartyget till ett föresatt mål. Den kraft, som bryter ned det gamla och rödjer rum för det nya, är icke alltid den lämpliga att ordna detta och lugna och försona upprörda sinnen. Sådana krafter voro Lars kansleren och mäster Olof. De voro stridens män, mäster Lars var lugnets och fridens. Med den största lärdom förenade han på det lyckligaste sätt mildhet och allvar, eftergifvenhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
