222 (Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lugnet återstäldt i Dalarne - Tilldragelserna i Lybeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han tröskade på Anders Perssons gård och då Måns Nilsson vägrade biträda vid hans öfverrumplande på Ornäs. De hade en gång visat honom vänskap och trohet, desse män, hvilka nu voro öfverbeviste om förräderi. Men här måste konungen handla med kraft och låta saken hafva sin gång. Han fick ej synas svag, om han någon tid skulle kunna hoppas på ro i sitt rike från dessa oroliga och öfver sina minnen stolta dalkarlar.

På rådhuset i Stockholm stäldes de till rätta inför riksens råd och dömdes att hafva förverkat lif och gods. Domen öfver Måns Nilsson och Anders Persson samt Ingel Hansson gick genast i verkställighet. De öfrige fingo nåd, men måste erlägga lösen. De dödes förverkade egendomar återgaf konungen till större delen åt enkorna och barnen. Sjelfve Måns Nilssons måg fick år 1534 den förverkade gården Surarfvet med all den del dertill ligger. Icke mindre än sex af den rike bergsmannens gårdar återlemnades sedermera af konung Gustafs näst äldste son åt Måns Nilssons
dottersson.

Men från Kopparberget återvände konungen genast söderut, och utfärdade från Vesterås – det var i Februari – ett bref till rikets öfriga landskap, hvari han upplyste om hvad som timat i Dalarne och om den räfst, som han der hållit.

Sålunda föllo på alla håll de mer framstående af den gamla tidens män bort. Det dröjde icke länge förr än händelser timade, hvilka åter drogo Gustafs uppmärksamhet utåt, och hvilka medförde krossandet af ännu ett bland medeltidens storvälden – hansestäderna. Vi böra för att rätt fatta denna tid kasta en blick på den förnämsta af dessa – Lybeck.

Tilldragelserna i Lybeck.

Vi känna väl från det föregående, hvilket inflytande hansestäderna och företrädesvis Lybeck utöfvat på de nordiska rikena. Städernas rikedom hvilade på deras ensamhandel med de nordiska länderna, och denna handel skyddades genom de privilegier, som de vetat förskaffa sig genom ett klokt begagnande af de politiska förhållandena. Vi hafva i det föregående framhållit, huru gynsamma dessa voro mot slutet af medeltiden under Sveriges sjelfständighetssträfvanden. Just som dessa sträfvanden slutligen kröntes med framgång och en ny tid från alla håll inbröt, stod Lybecks makt på sin höjd. Men när lyckan är som störst, är ofärd nära.

Hansestädernas farligaste fiende var holländarne, och Lybeck uppbjöd alla sina krafter för att utestänga dessa från Östersjön. Men det var å en annan sida naturligt, att de skandinaviska rikena skulle inse fördelarne af en inbördes täflan mellan dessa båda handelsvälden, och så väl Gustaf som Fredrik gynnade, så mycket de kunde, Nederländerna. Det mellan dessa och konung Gustaf genom Johannes Magnus och grefve Johan af Hoya år 1526 uppgjorda handelsförbundet var en nagel i ögat på lybeckarne, men allt efter som Sveriges skuld till Lybeck blef gäldad, blef Gustafs hållning fastare, hans ton mera påstående.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sverhist/3/0226.html

		Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner / 222 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|