Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna i Lybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
500 mark skulle hjelpa honom derut igen», och en bitter skrifvelse afsändes från rådet till konung Gustaf, hvarjemte man lade beslag på alla de varor, Gustaf ditsändt iill sitt ombud Nyebur, uppgående – enligt Tegel – till ett värde af 7,000 lybska mark. Sinnesstämningen var i hög grad bitter mot Gustaf – »oxdrifvaren, som man gjort till konung», och Wullenwewer skall till ett danskt riksråd hafva yttrat, »att han innan nästa fastlagstid ville besöka Gustaf i Stockholm och bringa honom ett fastlagsskämt, som icke skulle vara ringa».
Då lät Gustaf ej blott lägga qvarstad på allt lybeckarnes gods i Sverige och kasta deras handelsombud i fängelse, utan han upphäfde äfven deras handelsprivilegier, förbjöd all handel på Lybeck och belade deras varor med tull. Han visade derjemte i sitt svar till lybeckarne det oriktiga i deras rop öfver hans otacksamhet, emedan i striden mot Christian hjelpen till Sverige var en följd af Lybecks omtanke om sitt eget väl, ty Christian var lika hätsk fiende till Lybeck som till Sverige, påminte dem vidare hvad han uppoffrat för dem mot Severin Norby och hvad lön han derför undfått, samt bad dem slutligen med något mera förstånd betänka alla saker och hålla inne med sitt ohöfviska snack om honom. På ett möte i Nyköping med rådet, adeln och ombud från städerna gillades alla konungens vidtagna åtgärder, och rådet skickade härom en särskild skrifvelse till Lybeck.
Så stodo sakerna, då konung Fredrik i Danmark dog den 3 April 1533. Det blef nu fråga om hvem som skulle blifva hans efterträdare, och derom utspann sig ett krig, hvari både Lybeck och Sverige inblandades. Större delen af Danmarks adel ville hafva den döde konungens äldste son, Christian, till konung, men biskoparne fruktade i honom en fiende till den gamla kyrkan och ville derför hafva hans yngre åttaårige broder Hans till konung, emedan de hoppades kunna uppfostra denne efter sina grundsatser. Gent emot dessa två partier stod ett tredje, som ville hafva tillbaka den fångne konung Christian. Detta parti utgjordes af borgare och bönder.
Vid midsommaren 1533 hölls en herredag i Köpenhamn för konungaval, men då adeln och biskoparne ej kunde blifva ense, beslöt man att uppskjuta valet till midsommaren 1534. Lybeckarne voro icke blinde för de utsigter till fördelar för dem, som öppnade sig till följd af tilldragelserna i Danmark. En beskickning med Wullenwewer sjelf i spetsen ankom till Köpenhamn, medan herremötet påstod 1533, för att underhandla om ett närmare förbund mellan Danmark och Lybeck, med uteslutande af konung Gustaf och hertig Christian i Holstein. Det danska rådet afslog dock lybeckarnes anbud, och i stället ingicks ett närmare förband med Sverige äfvensom ett med de nederländska staterna.
Då vände sig lybeckarne till det parti, som åter ville uppsätta konung Christian II på Danmarks tron. I spetsen för detta parti stodo tvänne borgmästare, Ambrosius Bogbinder i Köpenhamn, som var son till den Hans Bogbinder, i hvilkens hus den nu fångne Christian som barn vistats, och Jörgen Kock eller Mönter (myntare) i Malmö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
