Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilldragelserna i Lybeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mellan dessa samt Wullenwewer och Meyer ingicks ett förbund att hålla Köpenhamn och Malmö öppna för lybeckarne, när deras flotta kom i sundet, att hjelpa dem eröfra Danmarks rike, fördrifva adeln och införa den lutherska läran. Det var från lybeckarnes sida endast en utsträckning till Danmark af hvad de genomfört i Lybeck, medan den frihet och jemnlikhet, hvarefter den danske borgaren och bonden sträfvade, och som väpnade honom mot adeln och biskoparne, var till grunden detsamma, som satt de lägre klasserna i Lybeck i rörelse mot de högre. En anslutning mellan folkpartiet – om vi få begagna detta uttryck – i Danmark och det i Lybeck var sålunda ganska naturlig, ehuru lybeckarne här, som alltid, ville begagna sinnesstämningen i Danmark till sin enskilda fördel.
De planer, som föresväfvade de maktegande i Lybeck, voro storartade. Det var fråga om intet mer eller mindre än att göra sig till herrar öfver Östersjön genom att bemäktiga sig vissa landbesittningar och fasta orter i både Sverige och Danmark, ett välde påminnande i viss mån om Englands i våra dagar. Nya konungar skulle tillsättas i båda de nordiska rikena, och dessa skulle afträda till Lybeck staden Bergen i Nbrge, städerna Helsingborg och Helsingör på ömse sidor om sundet, af hvilka dock den förra sedan skulle utbytas mot Gotland; vidare skulle de erhålla Laaland och Falster för att kunna hålla uppsigt äfven på de båda Belten och slutligen af Sverige bekomma Kalmar och Öland. Med en tillräcklig örlogsflotta och dessa spridda besittningar menade de sig kunna för all framtid trotsa både Danmark och Sverige och äfven holländarne.
Den politik, som först haft endast holländarne till syfte, utvidgades sålunda genom de förhållanden, hvilka inträdt, till en vidtutseende och vidtomfattande, hvars närmaste mål var att åstadkomma en fullständig omstörtning af det bestående i Norden. Detta var medlet för att vinna hufvudsyftet, holländarnes utestängande från Östersjön. Det blef derför nödvändigt att till en början hafva fred med dessa för att kunna vända hela sin styrka mot Danmark och Sverige. Genom Hamburgs ifriga bemödande ingicks äfven ett stillestånd med holländarne på fyra år, under hvilken tid de skulle hafva fri fart genom sundet.
För utförandet af sina planer mot Sverige ville äfven lybeckarne begagna sig af det i detta rike kära och välkända Sturenamnet, så vida de icke rent af till blifvande regent i det Sverige, som skulle utgöra en del i det af dem uppgjorda stora nordiska statssystemet, hade utsett ingen mer och ingen mindre än Svante Stensson Sture, herr Stens och Christina Gyllenstiernas son. Denne vistades hos konung Gustafs svärfader hertig Magnus i Lauenburg, och blef derifrån under förevändning att han skulle träffa en svensk borgmästare från Nyköping, som kommit med bref och bud från hans moder, narrad till den lilla staden Möllen, hvilken lybeckarne hade i förpantning af hertig Magnus. Här träffade han, i stället för borgmästaren, Marcus Meyer, som förde honom fången till Lybeck. Man framstälde nu för den unge svenske ädlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
