Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefvefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördrag med Lybeck eller dess anhängare utan sin svågers vilja och vetskap. Trebow mottog den utlofvade penningesumman, 1,000 lödiga mark silfver och 4,106 Joachimsdalrar[1], och sedan han å sin herres vägnar lofvat Gustaf, att 2,000 lansknektar skulle öfverskickas från Jutland till Nylödöse på hösten, affärdades han med trenne örlogsskepp.
Nu utrustade Gustaf sin här, men ville invänta förstärkningen från Jutland, innan han ryckte öfver gränsen. Förstärkningen kom dock icke, utan på senhösten satte sig den svenska hären i rörelse. Herr Johan Thuresson (Tre Rosor) var öfverbefälhafvare, och vid hans sida de tappraste riddare och erfarnaste krigare, som Sverige då egde, riksmarsken, herr Lars Siggesson, Holger Carlsson, Birger Nilsson, Peder Olofsson (Hård), Carl Eriksson (Gyllenstierna), Måns Johansson (Natt och Dag), Thure Arvidsson (Trolle) och Gustaf Olofsson (Stenbock), alla dessa af rikets förnämsta ätter. Segraren i torneringen vid konung Gustafs bröllop, Peder Svenske, var ock med, äfvensom Lars Eriksson och Jakob Bagge. Rytteriet var 2,000 man starkt; fotfolket utgjordes af sex fänikor eller, om man antager dessa till 500 man hvardera, 3,000 man. Många goda råd och förmaningar gaf konung Gustaf herrarne med sig, när de drogo åstad, att de skulle öfverlägga med hvarandra, draga försigtigt fram i fiendens land, skona allmogen, och hvem af dem som visste ett godt råd, han måtte vara fattig eller rik, skulle dela det med sig.
Det var ett förfärligt väder, när den svenska hären ryckte in i Halland. Det regnade och stormade, och alla vägar och stigar voro alldeles upplösta. Emellertid kom man till Halmstad, och emot de äldres och erfarnares råd, som röstade för dagtingan, beslöt man att storma. Tvänne anfall afslogos dock af innevånarne, och herr Johan beslöt att bryta upp. Stadsinnevånarne uppstämde då höga fröjderop från vallarne, hvilket de borttågande svenskarne togo för spott och hån, så att de hastigt vände om och ryckte fram till storms för tredje gången. Till deras förvåning vågade stadsfolket icke afbida detta anfall, utan öppnade portarne, hyllade konung Christian och mottog svensk besättning under anförande af Jakob Bagge. Herr Johan Thuresson drog vidare till Varberg, der en dansk rådsherre Trued Ulfstand förde befälet.
Detta anfall från Sveriges sida skaffade grefve Christofer och lybeckarne nytt att tänka på. En styrka samlades hastigt i Skåne af hjelpsändningar från Seland och Lybeck – Marcus Meyer förde sjelf 4 fänikor knektar öfver från Lybeck – och i spetsen för denna här ryckte grefve Johan af Hoya från Engelholm in i Halland och rakt på Halmstad, som han genom en trumpetare uppfordrade att gifva sig. Den käcke Jakob Bagge helsade grefven för en förrädare, och då trumpetaren kom för tredje gången, bad han honom ej komma fjerde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
