- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
232

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefvefejden - Den svenska örlogsflottan. Konung Christian i Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den sluge lybeckaren förstod så, att tillvinna sig herr Trueds förtroende, att han fick njuta så godt som fullkomlig frihet, och af denna begagnade han sig att vinna borgarena och krigsfolket i staden på sin sida. Då herr Trued tidigt en morgon jemte en stor skara svenner gick ned från slottet till stallet och ladugården, passade Marcus på och bemäktigade sig slottet samt tog herr Trueds husfru och barn till fånga, hvarjemte han bemäktigade sig alla dyrbarheter i guld och silfver, som de kringboende fört i säkerhet på slottet. Det var med knapp nöd som herr Trued sjelf undkom till svenska lägret vid Lund.

På de skånska herrarnes klagan öfver denna händelse svarade Gustaf: »hvar så skett, att Marcus Meyer kommit oss tillhanda, som vi begärt hafva, tilläfventyrs hade det varit ogjordt, som nu skedt är», tillstyrkande dem derjemte att icke blott och bart »bygga på sitt eget djupa förstånd, utan äfven sätta tro och lit till de goda karlar, som med dem skulle våga lif och hals.» Han fruktade högeligen för följderna af Meyers dåd, och ett rykte gick, att denne hotade Lödöse och tillärnade ett infall öfver svenska gränsen. »Här duger ej att skämta» – skref han till riksens råd – »hvar vi icke spela visliga på alla sidor, så skolen I icke tvifla derpå, att oss står samma skålen till buds, som de i Danmark hafva afdruckit.»

Den svenska örlogsflottan. Konung Christian i Stockholm.


Oaktadt de motgångar lybeckarne lidit så väl genom Christians framgång i Jutland som genom svenskarnes i Halland och Skåne, uppgåfvo de dock icke hoppet att kunna genomdrifva sina planer. De fattade blott misstroende till grefve Christofer och ville sätta en annan anförare i dennes ställe. Denne andre var en hertig Albrekt af Meklenburg, som var förmäld med Christian II:s systerdotter, och lybeckarne tillförsäkrade honom den danska konungakronan. Men som grefve Christofer icke ville gå in på att afträda sin makt, ingicks mellan honom och hertigen den öfverenskommelse att dela makten lika, en delning som blott skadade den gemensamma saken.

Emellertid hade konung Christian lyckats komma öfver till Fyen, men blef der helt och hållet innestängd af tvänne lybska flottor. Den ena af dessa om 10 skepp lade sig i Lilla Belt, den andra kryssade i Öresund. Någon flotta, som kunde hålla stånd mot dessa, egde icke Christian, utan måste sätta sitt hopp på sin svåger. Redan i Februari hade tvänne danska rådsherrar kommit till Gustaf i Örebro för att anhålla om ytterligare hjelp, att han måtte låta sin skeppsflotta utlöpa tidigt på våren. »Konung Christian ville hellre våga allt än låta de lybske få leka med dessa tre högtberömda, goda gamla konungariken, alldeles som krämaren handlar med sin kappsäck, såsom de redan hos flera herrar och furstar begynt att utbjuda dessa tre riken, först hos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free