Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska örlogsflottan. Konung Christian i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varat i halfannan timma. Grefve Johan gaf sig fången, men nedstacks som han steg af hästen; Gustaf Trolle fans svårt sårad på valplatsen. Han fördes till Gottorp, der han efter några dagar dog. En mängd andra förnämlige män stupade eller togos till fånga.
Konung Christian infann sig följande dagen i lägret hos sin segrande fältherre. Nu följde en mängd afrättningar och indragningar till kronan, men den 3 Juli hölls ett möte i Odensee, der Christian hyllades som konung, hvarefter han, såsom vi nyss berättat, gick öfver till Seland. Här lemnade han snart befälet åt sina fältöfverstar och gick öfver till Skåne, der han på Lybergshög vid Lund hyllades af detta landskaps adel, köpstadsmän och allmoge.
Emellertid var konung Gustaf ingalunda nöjd med sin svåger och danskarne i allmänhet, hvilkas halhet och opålitlighet han kände så väl af egen erfarenhet som af de föregående tiderna. Orsakerna till Gustafs missnöje voro flera. Först dröjde Christians hjelpsändning af de utlofvade 2,000 lansknektarne, och när de kommo (i April 1535), vägrade de att svärja trohetsed åt Gustaf, ehuru de besoldades af honom; vidare fordrade Gustaf säkerhet för de summor, hvilka han försträckt Danmark, och ville för detta ändamål hafva Gotland eller Viken och Jemtland samt tullfrihet i sundet och rätt till sillfisket vid skånska kusten; slutligen fordrade han en försäkran af Danmarks konung och råd att redligt bistå Sverige, i händelse det komme att behöfva hjelp. Men ingen af dessa klagopunkter och fordringar bemöttes från Christians sida efter önskan.
Den ena beskickningen efter den andra kom från Gustaf till Christian, men det var lika när, och allt mera tilltog Gustafs missnöje. Det blef honom ock tydligt, att om man väntade, tills Christian helt och hållet kommit ur sin nöd, så vore det för sent. »I skolen ändteligen smida jernet, medan det är hett» – skref han till sina sändebud – »förty skole vi hafva något af dem, då måtte det nu ske, förr än Köpenhamn och Malmö blifva uppgifna. Sedan vill det blifva för sent, när de komma i deras fria vilkor igen.» Han var redan betänkt på att låta sitt krigsfolk och sin flotta återvända. »Oss synes» – skref han till sin amiral Måns Svensson – »att vi snart sitta mellan två och äta med ingen. Tilläfventyrs när de hafva fått in Köpenhamn, Malmö och Landskrona, få vi då näppeligen ett godt ord utaf dem sedan».
Då kom hastigt bud till konung Gustaf, att Christian jemte några få rådsherrar var på väg till Stockholm. Gustaf greps af förvåning, men uppskattade fullt det förtroendefulla i detta grannkonungens handlingssätt att utan lejd begifva sig in i det främmande riket. Den 7 September anlände Christian till Stockholm och blef på det ståtligaste emottagen. Nu uppfyldes Gustafs fordringar. Konung Christian ej blott tackade med ord för all den hjelp, han under de gångna åren fått mottaga af sin svåger, utan lemnade äfven den äskade säkerheten, nemligen Bohus, Aggerhus och Viken, hvilka slott och län skulle till Gustaf upplåtas innan nästkommande påsk, ingick vidare ett broderligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
