Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska örlogsflottan. Konung Christian i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sigte tidigt på morgonen. Stora Krafveln satte genast efter den och uppbringade den utanför Wismar, hvarpå han ytterligare mellan Wismar och Travemünde tog 10 eller 12 större och mindre lybska köpmansskepp. Lyckan följde med de svenska vapnen både till lands och sjös, så att de förmätne lybeckarne häpnade dervid.
Sedan underrättelse inlupit, att den andra lybska flottan låg i Lilla Belt mellan Fyen och Jutland, seglade amiralerne dit, angrepo genast och »föste» hela den fiendtliga flottan in mot stranden vid Svendborg. Blott ett fiendtligt skepp undkom.
Nu kunde konung Christian trygg verkställa sin öfvergång till Seland. I fem veckor låg den förenade flottan i dessa farvatten, men när konung Christian kommit öfver på Seland, seglade den till sundet, rensade detta från fienden och belägrade från sjösidan Köpenhamn, Malmö och Landskrona. Det var i Juli månad. Den 29 Juli slog Christian läger utanför Köpenhamn.
Under tiden hade Christian haft en märkelig framgång på Fyen. Redan i Mars hade Johan Ranzow kommit öfver från Jutland och slagit lybeckarne och bönderna, så att 3,000 af de senare föllo. De lybske inneslöto sig i Assens och Ranzow lade sig der framför. Grefve Johan af Hoya förde då befälet på Fyen, och Gustaf Trolle hade af grefve Christofer fått Fyens biskopsstol. Sedan förstärkningar ankommit från Seland och Lybeck och sedan man fått veta, att äfven Ranzow väntade förstärkning, beslöt man att våga en hufvuddrabbning och angripa honom i hans läger samt underrätta besättningen i Assens derom, så att Ranzow skulle komma mellan tvänne eldar. I stugan i Faaborg, der denna plan uppgjordes, satt dock en prest fången, som under natten lyckades rymma och underrätta Ranzow om fiendens anslag.
Ranzow uppbrände genast sitt läger och tågade emot fienden, som han träffade lägrad inom en vagnborg på Öxneberget en halfmil från Assens. Det var på aftonen den 11 Juni. Grefve Johan lät blåsa till anfall, så fort han fick den antågande fienden i sigte. De stridande voro ungefär jemnstarka till antalet, men Ranzow var öfverlägsen genom sina kanoner. Elden från dessa ville grefve Johan genom sitt anfall tillintetgöra, och krigskunnig, som han var, hade han stält hakeskyttar mellan rytteriafdelningarna för att derigenom så mycket kraftigare slå ned på fienden. Det ville sig emellertid icke bättre, än att hakeskyttarne blefvo efter. Till följd häraf uppstodo stora luckor i grefvens rytteri, hvarjemte fotfolket framstörtade med sådan häftighet, att det sköt långt innan skottet kunde hinna fram, så att en allmän oreda uppstod. När man så var på ett stenkast nära Ranzow och hans folk, lät denne med ens alla sina kanoner börja spela, och ett förfärligt blodbad följde.
Grefve Johan lyckades dock få sitt folk i ordning och stred med utmärkt tapperhet, tills han anfölls i flygeln af en frisk skara ryttare. Då upplöste sig hans slagordning i den vildaste flykt. Striden hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
