Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungamötet i Brömsebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Albrekt af Preussen, om denne, som dittills ifrigt tagit parti för så väl grefve Johans arfvingar som Berent von Mehlen, fortfore att beskydda svenska förrädare och icke i alla stycken förlikte sig med konung Gustaf. Rörande Gotland, arfvegodsen och krigsomkostnaderna, så skulle dessa saker afgöras af oveldige domare.
På detta sätt undanröjdes de förnämsta svårigheterna, och dagen bestämdes för konungarnes möte.
Till mötesplats utsågs sjelfva gränsskilnaden mellan båda rikena. Denna bildades af den numera nästan uttorkade Brömsebro-bäck. Ej långt från utloppet låg en holme, som tillhörde Sverige. På denna holme hade Erik Fleming låtit af bräder uppslå en stor sal och deromkring några smärre stugor. De voro på det kostbaraste prydda, innantill behängda först med rödt engelskt och sedan med rödt dubbelt taft. Rundt omkring stodo så många tält och pauluner, både af konungens egna och af rådets och riddarnes som fingo rum på holmen. Krigsfolk både till häst och fot stod uppstäldt längs med stranden, och vid sidan om holmen lågo 20 galerer, bojortar och smärre fartyg, alla på det ståtligaste utrustade. Jakob Bagge förde befälet på flottan, Svante Sture med något krigsfolk stod på holmen, Per Brahe förde det öfriga krigsfolket.
Denna flotta hade fört konung Gustaf till Kalmar och derifrån till Brömsebro. Konung Christian infann sig dagen derpå och slog läger på blekingska stranden. Han skickade genast en vänlig helsning till Gustaf och bad honom komma öfver till det danska landet, efter som Christian sjelf icke hade några båtar. Gustaf lät genast öfversända några båtar att öfverföra den danska gisslan, som utgjordes af flera förnäma danska herrar, hvilka öfverlemnades i Svante Stures händer. Sedan detta försiggått, lät Gustaf sätta sig jemte sina rådsherrar öfver till motsatta stranden. Vid sjelfva landstigningen inträffade det missödet, att bryggan vek undan för Lars Siggesson, hvilken skulle stiga i land före konungen. Marsken föll i vattnet, men blef dock genast upptagen.
Då konungen steg upp på stranden, kom konung Christian emot honom, omfamnade honom och kysste honom, sägande: »Varer välkommen, käre herr broder och svåger!» De gingo genast upp till konungens af Danmark paulun, der en stol framsattes utanför, på hvilken båda konungarne togo plats. Rådsherrarne gingo något åt sidan, och det öfriga hoffolket och drabanterne äfvensom det danska krigsfolket stodo ännu längre bort. Men alla konung Gustafs skepp lågo med bogspröten vända mot det danska krigsfolket. Ungefär en timma sutto konungarne tillsammans och samtalade, hvarunder de kommo öfverens om en femtioårig fred rikena emellan. Derefter stego de upp och drucko med hvarandra en gång eller två, och Gustaf begaf sig åter till sitt läger.
På qvällen lät konung Gustaf tillställa ett präktigt gästabud för de danska herrarne, hvilka blifvit lemnade till gisslan och der gick lifligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
