Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åtskilliga åtgärder af konungen sjelf ökade missnöjet. Dertill hörde ett förbud, som han utfärdade år 1532, mot att föra oxar öfver gränsen eller sälja dem inomlands till ett högre pris än 16 mark danske för ett gillt par, vid 40 marks böter; så ock förnyandet af förbudet att bära vapen, annat än på skall efter björn, varg och räf och i ekornaskog, samt att konungen fridlyste bok- och ekskog och tog hjort, hind och rådjur i sitt konungsliga hägn.
Redan 1536 visade sig upproriska rörelser i Småland. De sammanhängde med grefvefejden i Danmark, och voro riktade mot adeln. Bönderne läto sig höra, »att de ville ihjelslå och utrota all adel». De sågo högst ogerna konungens krigsfolk draga genom sitt land, den danska adeln till undsättning, och hotade, att de en gång ville lära den svenska adeln att sitta hemma och icke reta dem en hop fiender på halsen. Gustaf inskickade dock i början af år 1537 en stark krigsmakt till häst och fot i Småland, och då föllo bönderne till föga.
De dryga böter, som måste erläggas, underhöllo dock missnöjet, som glödde under askan. En mängd bönder nödgades taga till skogen. Södra Möre oeh Konga härad voro de egentliga tillhållen för dessa »skogstjufvar». Under anförande af en smålandsbonde vid namn Jon Andersson drogo de plundrande och röfvande omkring och ihjelslogo konungens fogdar och deras tjenare, men voro sjelfve oåtkomlige i sina gömslen. Jon Andersson gick till och med öfver till Lybeck 1538 och trädde der i underhandling med grefve Erik af Hoya och Berent v. Mehlen, hvilka understödde honom med något vapen. Dessa förlorade han dock efter sin återkomst.
Till denne Jon Andersson och hans hop kom snart en bonde vid namn Nils Dacke. Denne hade skjutit ihjel en fogde, som i en tvist mellan Nils och en blekingsbonde om ett hemman dömt detta ifrån Nils, och för detta brott blef Nils dömd till döden, men undslapp med böter, då hans stora och rika slägt lade sig ut för honom. Böterna medtogo allt hvad Nils egde, och så drog han till skogs.
Det var en djerf och förslagen man, fullt vuxen att leda de oroliga och vilda skaror, till hvilka han nödgades taga sin tillflykt. Nils Dacke var egentligen född i Bleking, men hade flyttat öfver gränsen och bosatt sig i Småland, der han skall hafva bott på gården Dackemåla i Sandsjö socken af Konga härad. Denne man blef snart de oförvägne hoparnes anförare, och dessas antal ökades dagligen, så att Dacke inom kort kunde börja offentligt handla med allmogen.
Det var år 1542 som han sammankallade allmogen från några socknar i Konga härad, hvarpå han drog till Södra Möre, slog ihjel ett par af konungens fogdar jemte flera andra – de fastbundos vid träd och skötos till döds med pilar och lod – och drog till Våxtorp i Östbo härad. En herreman, som låg i själtåget på sin gård strax vid kyrkan, sköts i sin säng af den vilde Nils Dacke med tre lod.
En annan herreman, Måns Holm, öfvergick till Dacken och blef hans man. Detta tillgick på följande sätt. Han hade jemte en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
