Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaror under anförande af Arvid Trolle och Per Brahe, tågade in i skogen på tvänne särskilda vägar. Så började striden, men Dacke slog först den ena hopen och derefter den andra, så att konungsfolket till slut måste draga sig tillbaka. Man hade dock kämpat tappert; tusen bönder skola hafva fallit, och segern blef ännu mera dyrköpt för Dacke derigenom, att ett starkt missnöje utbredde sig bland bönderna, emedan han narrat dem så långt in på slättlandet. Skarpaste striden skall hafva stått vid de så kallade Kungshögarne i Mjölby socken. Man har i åkrarne der funnit kulor och andra lemningar efter vapen.
Med dessa händelser inleddes året 1543. De voro i allmänhet gynnande för konungen, men det var också af vigt att drifva verket med skyndsamhet igenom, »innan busken blef grön» – såsom konungen yttrade – då de upproriske skulle hemta nya krafter och då den väntade hjelpen från Tyskland skulle anlända. Trehundra ryttare och elfva fänikor knektar voro värfvade af hertig Albrekt och pfalzgrefve Fredrik att gå öfver till Sverige och understödja småländingarne för att förhjelpa den senare till Sveriges krona, hvarom kejsarens kansler Granvella tillskrifvit de upproriske, uppmanande dem att afskudda sig träldomen under konung Gustaf och hylla pfalzgrefven. Äfven den landsflyktige biskop Magnus Haraldsson skref och försäkrade bönderna om kraftig hjelp från kejsaren.
Saken måste derför gripas an med kraft, och konung Gustaf gaf sina fältöfverstar befallning att utan skonsamhet sköfla deras gårdar, »som mest hade bedrifvit spelet med den tjufvehopen i Småland», men göra nåd med de mindre brottslige, och de angränsande landskapen förbjödos att sälja spanmål åt småländingarne, om de icke voro försedde med särskild tillåtelse af hans befallningsmän, men äfven då till den dyraste penning, »att de måtte lära veta, hvad uppror, krig och örlig hade att innebära».
Med dessa befallningar inryckte konungens krigsmakt från trenne sidor i Småland, hufvudhären under Lars Siggesson och Johan Thuresson från Vadstena in i Kind, Svante Sture från Stegeborg med 2,000 man till häst och fot in i Tjust och Gustaf Olofsson med hela Vestgötamakten in i Sunnerbo och Vestbo härad, hvarest 1,000 man danskt krigsfolk stötte till. Svante Sture hade framgång i Tjust. Hela häradet föll konungen till föga, lofvade bot och bättring och bönderne gjorde allt bistånd att gripa Dackes anhängare. Äfven Gustaf Olofsson tågade obehindradt fram genom Smålands sydvestra härad – Finveden – och ryckte derifrån, sedan han från hvartdera af de tre häradena tagit de tolf myndigaste bönder som gisslan, genom Värend in i Södra Möre. Här var sjelfva stamhållet för de upproriska och här for han fram härjande och brännande öfver allt. I detta arbete skola danskarne synnerligen hafva utmärkt sig, och när de sålunda lastade med byte framkommo till Kalmar, skreko de pockande på sin sold och sade sig vilja hjelpa till att skrapa möglet från konung Gustafs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
