- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
280

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf och hans barn - "Tre Kronor." Ryska kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andras fromma! Veter, att en konungs minne efter döden icke bör löpa bort med klockljuden, men blifva i undersåtarnes hjertan.»

Märkligt är, huru sant och träffande konungen skildrar det svenska folklynnet. »De svenske äro mycket hastiga till att samtycka, innan de väl utransakat hvad sant och nyttigt är» – säger han. – »De äro orolige, ombytliga och klandra gerna och afundas hvarandra. De lida icke utländingen vid landets sysslor, också för det han är näsviser; då likväl hittills desse skolfuxar hafva rätt intet synnerligt kunnat uträtta, men nu genom vår försorg blifvit förståndige, tillhör dem ensamme bestyret under konungen. Det låder vid menige man, och de svenske äro regeringssjuke och allmänneligen så till lynnet, att de behöfva karlasinne och orädder utaf sin konung. De lida ingen orättvisa och träldom, ej heller gerna en meser – dem höfves en glädtig, men ock en barsker; icke fingret emellan. De äro starke, vige och modige, af lynne att gerna blifva namnkunnige; äro ock duglige till något hvarje. I krig vilja de veta af blod och skämmas att hafva litet gjort. De äro snälle och påhittuge, och rätt så till lärdom fallne, som något folkslag, fastän något dröngöther.»

Men endast en af Gustafs söner var mäktig att behålla den vishet, som den gamles tal innebar, och göra den fruktbar för kommande tider. Det var den yngste, Carl.

Vi närma oss slutet af Gustaf Wasas verksamhetsdag. Hans afton blef, som hans morgon hade varit, full af bekymmer. Huru detta växte upp omkring honom i hans egen konungaborg, hafva vi af det förestående sett. Det återstår att tala om det, som grannrikena vållade.

”Tre Kronor.” Ryska kriget.


Så länge Christian Tyrann var farlig, antingen i och för sig eller, sedan han blef fängslad, genom sina fränder, var förhållandet hufvudsakligen godt mellan Sverige och Danmark. Det var ock denna fruktan, som framkallade förbundet i Brömsebro 1541, en så nära förening att den, liksom förbundet efter Fredrik I:s död, påminner om den gamla »kärliga bebindelsen rikena emellan». Derutinnan liknade ock Brömsebroförbundet unionstidens många mötesbeslut, att det lemnade de vigtigaste tvisteämnena oafgjorda, såsom frågan om Gotland och det tilltal Danmark kunde hafva mot Sveriges konung och krona. Detta lemnade tillfället öppet för Danmark att uppträda med gamla anspråk, och i samma mån som fruktan för gamle Christian försvann, växte också Danmarks mod. När arfföreningen var beslutad i Sverige, och derigenom allt hopp betaget för Danmärks konung att uppträda vid ett blifvande konungaval, fick man se Danmarks konung börja pråla med de tre kronorna i svenska riksvapnet.

Man såg dem först målade på den danska prinsessan Annas bröllopsvagn, och sedan lät konung Christian insätta dem äfven i sitt signet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free