Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Erik XIV. Konung Gustafs begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Götaland uppbar ett frivilligt sammanskott af »mång tusen mark silfver», såsom Per Brahe berättar. Han syntes således vid ankomsten till Elfsborg med sitt talrika följe väl och till och med starkare rustad, än som behöfdes för en friarefärd. Också säges det, att han hade hemliga planer i sinnet, »dem han mästerligen visste att dölja», och Per Brahe tillägger, att den uppburna gärden väl förslog »att föra ett måttligt krig».
Genast efter konung Gustafs död tog hertig Johan hand om allt som hörde till begrafningen, att det skulle vara undangjordt vid Eriks ankomst, och sände bud till denne med underrättelse om dödsfallet. Budet träffade Erik ej långt från Elfsborg, och han vände genast om, men hans återfärd till Stockholm gick äfvenledes ganska långsamt, så att den liknade en eriksgata, och hvar han hvilade om natten, hade han stämt allmogen sig till mötes och hyllade den till sig. Den 30 November höll han sitt intåg i hufvudstaden, klädd i sorgdrägt.
Hans första göromål blef att draga försorg om sin faders, sin moders och sin styfmoders begrafning. Ty båda konung Gustafs före honom aflidna drottningar stodo bisatta i Stockholms Storkyrka och hade der afbidat sin kunglige herres död för att tillsammans med honom begrafvas, drottning Katarina i 25 år och drottning Margareta i 9. Konung Erik har sjelf uppsatt en kort berättelse om de trenne likens »utfärd och begrafning», hvilken senare egde rum i Upsala domkyrka den 21 December.
När utfärden skedde från Stockholms slott, öppnades tåget af konungens knektar, efterföljde af konungens egna hästar. Derefter kommo alla presterne med biskoparne och erkebiskop Lars, hvilken »vid Eroskällaren, som är mellan slottet och torget», tog upp psalmen: »Jag ropar till dig, o Herre Christ». Derefter redo fyra härolder och efter dem kommo 24 »vapendragare», som buro de särskilda landskapens vapenmärken. Så följde herr Birger Nilsson med hufvudbanéret, herr Gabriel med vapenkjortelen och hjelmen, herr Thure Persson med harnesket och närmast före liket herr Svante Stensson med svärdet. Närmast efter konungens lik gick herr Gustaf Johansson med konungens häst. Derefter kom konung Erik med arffurstarne och efter dem riksens råd och någre de förnämste af adeln, så drottningen med fruntimret och efter dem hela den öfriga adeln.
Det högtidliga tåget afslutades med konungens skyttar, efter hvilka följde »borgare, borgerskor och annat parti». Men tvänne konungens stallmästare och några andra redo af och an och tillsågo, att ingenstädes trängsel uppstod, utan att ordningen bibehölls och att allt gick sin gilla gång. Tåget gick långsamt genom staden ut genom norr port och öfver Norrmalm åt Upsalavägen. I Sollentuna kyrka insattes liken öfver första natten, och tre biskopar och trettio prester vakade under natten öfver liken under bön och sång. På samma sätt tillgick det de följande två nätterna i kyrkor, der liken insattes, och sedan sorgetåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
