- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
294

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Erik XIV. Konung Gustafs begrafning - Konungen och hertigarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anländt till Upsala, förrättades, såsom nämndt är, begrafningen i domkyrkan derstädes den 21 December.

I domkyrkan hölls först predikan »om den döde konungens lefverne och utförda bedrifter», hvarpå under sång af biskoparne och presterne konung Erik och arffurstarne följde liken fram till grafven, der de sedan blefvo stående — fruntimret stannade längre ner i kyrkan — medan erkebiskopen predikade. Derefter buro riksens råd liken ned i grafven, och erkebiskop Lars jordfästade dem med dessa ord: »Den allsmäktige Gud, som denna eder ädla lekamen hafver skapat af jord och inblåst i den en lefvandes anda, han varder ock, när I efter hans gudomliga vilja här hvilat hafven, eder genom Jesus Christus, på den yttersta dagen uppväckande och uti sitt himmelska rike arf och ära gifvandes». Så uppstämdes den latinska psalmen: »Jam moesta quiesce querela» (Nu tystne de klagande ljuden), hvarefter erkebiskopen afslutade akten med en bön.

Svante Sture, hvilken jemte de öfriga herrarne, som burit konungens härbonad, stod i koret, fälde nu konungens svärd och stötte det tvänne gånger med udden mot jorden, utropande: »Konung Gustaf är död»! och öfverantvardade derpå svärdet åt konung Erik, hvarvid tvänne hvirflar slogos på koppartrummor, basunerna stämde in, »och skyttarne slogo löst af sina stora skotten».

Det är det forna Mariekoret bakom högaltaret i Upsala domkyrka, som nu kallas den gustavianska grafven. Öfver den kungliga grafven lät sedermera Johan resa en kostbar vård af marmor och alabaster. På den stora marmorhällen öfverst är konungens bild uthuggen med krona och spira mellan sina båda drottningar, alla i kroppsstorlek. Under konungens hufvud är på fotställningen hans äreminne inristadt med gyllene bokstäfver, hvarur vi med afseende på konungens ålder anfört en vers. I vår tid har stamfadern för vårt nuvarande konungahus låtit på väggarne rundt omkring grafkoret afmåla de vigtigaste tilldragelserna i konungens lif.

Konungen och hertigarne.


När vi från konung Gustafs graf öfverblicka det rike, som nu tillträddes af den förste arfkonungen, finna vi fred råda deröfver, men så väl derutomkring som derinom funnos frön till kommande strider, och af dessa tilldraga sig de senare i första hand uppmärksamheten.

De nyskapade hertigdömena med den makt, som den aflidne konungens testamente tillerkände dem, blef första föremålet för konung Eriks verksamhet. Hertigarne voro enligt detta testamente så godt som sjelfständiga furstar i sina hertigdömen, ehuru de skulle erkänna Erik och efter honom hans arfvingar såsom sina konungar och länsherrar. »Och uppå det att ingen den mening härutaf fatta eller taga skall» — heter det i konungens testamente — »att vi uti någon måtto akta göra någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free