Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungen och hertigarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förordnande i sitt testamente. Johan tillskref sin broder rörande denna sak redan den 1 Oktober, således andra dagen efter faderns död, och klagade att deras salige fader i sitt testamente ingenting förordnat hvarken om »barskatten» eller om arfvegodsen, hvilka nu vore deras rätta arf, ehuru konungen låtit räntan af dem ingå i rikets drätsel, något som Johan nu hoppades skulle blifva ändradt, så att det komme till deras gemensamma bästa.
Detta skedde emellertid icke. Erik förebar, att han ville invänta den tidpunkt, då Carl blefve myndig — han var vid Gustafs död 10 år gammal — och först tolf år efter Gustafs död och efter vexlingar, som vi här nedan skola skildra, skedde ett häfdabyte. Vi återkomma längre fram till detta ämne och vända oss här till det, som konung Erik nu satte främst af allt, inskränkningen af hertigarnes makt. Medan han var sysselsatt med detta ärende, undanbad han sig till och med sina bröders besök och skref den 19 Mars till så väl Johan som Magnus, »att han gerna såg, det deras kärligheter ville honom på denna tid broderligen hafva förskont och låta honom vara för sig sjelf». I detta arbete understöddes konungen af Svante Sture och Per Brahe, hvilka i öfrigt jemte Sten Eriksson Leijonhufvud voro de, »med hvilka konungen under första tiden af sin regering mest rådgjorde».
I April 1561 samlades ständerna till en riksdag i Arboga, och här framlade Erik ett förslag i detta ärende. Per Brahe handlade med ständerna derom, höll tal och uttydde de artiklar i ämnet, hvilka upplästes af en sekreterare, samt bevisade dem af Sveriges lag och under goda skäl och föredömen. Så beslötos af ständerna de så kallade Arboga artiklar, hvilka innehålla närmare bestämningar med afseende på förhållandet mellan konungen och hertigarne, att desse skulle vara konungens undersåtar och såsom sådane sitta i rådet, att äfven invånarne i hertigdömena skulle svära konungen trohetsed och sålunda vara hans omedelbara undersåtar (icke medelbara, såsom de blifvit, om de endast svurit hertigarne trohet) samt såsom sådana åtlyda konungens påbud, när de kungjordes i hertigdömena, liksom i det öfriga riket, att slutligen — för att endast omnämna det vigtigaste — biskopar och lagmän i hertigdömena skulle tillsättas af konungen ensam.
Det var naturligt, att hertigarne ogerna skulle underteckna dessa artiklar. De klagade, »att deruti voro många giller och snaror, hvarmed konungen kunde dem när som helst besnärja». Men de måste dock underskrifva. De voro genom detta beslut liksom neddragna från sin höga plats vid sidan af konungen och förda närmare de förnämste af konungens undersåtar. För att öka klyftan mellan tronen och hertigarne och göra skilnaden mellan dem och de förnämste stormännen i riket ännu mindre umgicks konungen med planer, hvilka redan här yppades, i det han lät härolder åtföljda af trumpetare, utropa, att han var sinnad gifva Per Brahe och tvänne andra grefve-namn och stånd, en titel som konungen redan begagnar till sin broder Magnus, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
