Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefvar och friherrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt nyckeln och svärdet, alla på det konstrikaste arbetade af guld med inlagda ädla stenar. Slutligen införskrefvos äfven »några sällsamma djur till skådespel, lejon, uroxar, kameler, 100 kaniner och hvad annat som man kunde tänka i Sverige främmande vore».
Den 29 Juni var bestämd till den högtidliga handlingen. Under de närmast föregående dagarne samlades till Upsala, der kröningen skulle ske, konungen, hertigarne, enkedrottningen och de kungliga fröknarna, såsom prinsessorna på denna tid kallades, samt rikets store och många höga gäster tillika med de främmande sändebud, hvilka kommit till Sverige.
Under ringning med kyrkoklockorna nalkades kröningståget domkyrkan. De kungliga tecknen buros framför konungen af rikets ypperste män, och näst framför honom leddes hans häst af Gustaf Johansson (Tre Rosor). I kyrkodörren mötte erkebiskop Lars, iklädd sin erkebiskopliga skrud och omgifven af sina prester. Vid ljudet af basuner, pukor och trumpeter gick konungen fram genom templet och satte sig på sin tron vid sidan af högaltaret. Sedan derefter en psalm blifvit sjungen och predikan hållits, framträdde erkebiskopen och den högste i rådet och satte kronan på konungens hufvud, hvarpå konungen föll på knä framför altaret och med hand å bok efter gammal sed svor sin konungaed. Derefter satte han sig åter på tronen och mottog rådsherrarnes tro- och huldhetsed, och så utropade en härold: »Nu är konung Erik den fjortonde krönter konung öfver Svea och Göta landom och dess underlydande, han och ingen annan!»
Vid detta tillfälle var det nu som konung Erik utnämnde sina grefvar och friherrar. En härold utropade, hurusom det höfdes en arfkonung att med ärftlig härlighet sina män belöna, och derpå framkallades den ädle herren, herr Svante — säger erkebiskop Lars’ efterträdare på erkebiskopsstolen i sin berättelse om denna högtidlighet. När herr Svante framkommit och stod framför konungen på golfvet nedanför »palatset», mottog honom konungens sekreterare, Göran Persson, med dessa ord: »Kongl. majestät hafver af synnerlig gunst aktat dig, ädle herr Svante, för den trohet som du hafver Sveriges krona, k. maj:ts herr fader, hans nåde och riket bevist och härefter bevisa skall, med högre grad förära, som är med grefvenamn, stånd och dignitet.»
Svante tackade konungen och föll på knä, hvarefter han afkläddes sin egen drägt och ikläddes en hvit lifkjortel, och ett svärd bands vid hans sida, hvarjemte han ifördes en grefvekappa med tillhörande hatt och krona. Vid hvarje plagg, som han ikläddes, sade Göran Persson: »Att du skall veta, ädle herr Svante, dig vara med grefves namn och dignitet beprydd, täckes k. maj:t dig med denna habitu (klädnad) förära!» Sålunda klädd, trädde Svante inför konungens fötter, och konungen tog hatten med kronan och satte på hans hufvud, vidrörde med rikssvärdet hans venstra axel och sade: »Strider manliga för konung och fädernesland!» Derefter tog han honom vid kinderna och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
