Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Katarina Jagellonica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och andre, som hans kärlighets furstinna äro följaktige, och våra saker äro ännu icke komne till något vänligt beslut och ändskap med kungl. värde i Polen» — så kallade Erik konungen der — »utan vi stå ännu i uppenbar fiendskap tillhopa med honom, efter som eder derom väl veterligt är; derför måste man sig väl förese och på alla saker god akt och tillsyn hafva, att oss med sådant sällskap icke något farligt måtte oförseendes tillfogadt blifva. Och vilje vi för den skull eder härmed gunsteligen förmanad hafva, att I derpå ett nöjaktigt och tillbörligt uppseende ville hafva och icke instädja hans kärlighet på slottet der i Refle, ej heller låta honom i staden starkare inkomma än 20 eller 30 stark till det högsta.»
Sedan Johan återkommit med sin hertiginna till Finland, fick han emottaga förebråelser af konungen, emedan han förbundit sig med konungens fiender, och icke långt derefter kom konungens befallning till finska adeln att gå öfver till Lifland i kriget mot Polen. Johan sjelf stämdes till Stockholm att der stå till rätta. Men Johan tog konungens utskickade till fånga och uppmanade finnarne, af hvilka han tog särskild trohetsed, till försvar samt sökte stärka sig genom väntad hjelp från Polen.
Sålunda stodo de båda bröderne i harnesk mot hvarandra, och inbördes strider hotade åter att utbrista inom Sveriges rike, och ännu voro knappt trenne år förflutna, sedan konung Gustaf dog.
Konungen sammankallade ständerna till Stockholm den 1 Juni 1563 och anklagade inför dem sin broder Johan för uppror. Ständerna dömde honom den 7 Juni till döden, så vida icke konungen ville låta nåd gå för rätt, och Erik öfversände omedelbarligen folk till Finland. Här gick det icke hertigen väl i händer. Han måste snart se sig instängd på Åbo slott, som helt och hållet omgafs af konungens folk. Johan förlorade dock icke modet, utan hoppades på hjelp från sin svåger i Polen. Men dag gick efter dag och vecka efter vecka, utan att någon hjelp derifrån hördes af. Dock uthärdade han belägringen i tvenne månader, men, då nu allt hopp om undsättning slocknat, måste han uppgifva sitt slott och öfverlemna sig sjelf och sin gemål i de belägrandes händer. Det var den 12 Augusti 1563. De kunglige fältöfverstarne voro Hogenskild Bielke, Anders Sigfridsson Rålamb och Jakob Henriksson Hästesko.
Det hertigliga paret öfverfördes till Stockholm. Här var, som man kan vänta sig, en stor menniskomassa samlad vid stränderna utefter Söderström, der jakten, som förde hertigen och hans gemål ombord, skulle gå fram. Konung Erik var sjelf frånvarande nere vid danska gränsen, men Göran Persson var hertigen till mötes redan vid Vaxholm och höll ett tal, hvari han omtalade hertigens förbrytelse mot konung och fädernesland samt det straff, hvartill han blifvit dömd. Dödsstraffet gick dock icke i verkställighet. Göran Persson hade väl sökt öfvertyga sin herre om nödvändigheten deraf, och den misstänksamme Erik, som i stjernorna trodde sig läsa om bröders afund och att en man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
