Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Katarina Jagellonica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ljust hår skulle störta honom från tronen, lyssnade nog till sin gunstlings råd. Men hjertat talade denna gången högre än statsklokskapen, och han benådade sin broder från dödsstraffet. Ett franskt sändebud vid namn Dantzai, som under konung Eriks tid kom till Sverige, berättar i ett af sina bref, att det var Carl de Mornay ensam som genom sina böner och sina föreställningar hindrade Erik att låta döda sin broder. Dödsstraffet förändrades till fängsligt förvar på Gripsholms slott. Hertigen åhörde med harm den för honom förhatlige Görans tal och tillropade honom: »Om min sak skola furstar och konungar döma, men icke du, din prestekläpp!»
Konung Eriks broderliga sinnelag visade sig äfven deruti, att han lät Göran Persson tillbjuda hertiginnan Katarina ett kungligt slott och furstligt underhåll, om hon ville lefva skild från hertigen. Men när Göran framförde detta anbud från konungen, framtog Katarina i stället för svar sin vigselring och höll den framför ögat på Göran. Der stod på latin inristadt: »Nemo nisi mors», det är: »Ingen utom döden». Och så fick hon följa sin herre i fängelset på Gripsholm. Derom drömde hon väl icke, när hon räckte Johan, den rike och mäktige konungasonen, sin hand, och när hon vid hans sida drog in i hans hertigdöme, att hennes lyckas dagar skulle blifva så få. Så skiftas lotterna mellan sorg och glädje, och derutinnan har Katarina Jagellonicas namn gått med lof och kärlek till efterverlden, att hon med fromhet och tålamod bar sitt öde så väl i fängelset som i sin lyckas solskensdagar. Men från däcket af jakten, när den fördes fram genom Söderström, kunde Johan med rysning se det öde, hvarifrån broderskärleken förskonat honom. På bergen å Södermalm syntes nemligen en mängd stegel och hjul, och de styckade liken der voro lemningarna efter hans egna tjenare.
De hade blifvit gripna och lagda på sträckbänk för att tvingas till bekännelse, och ett samtida vittne omtalar, att det var ett ömkligt skådespel, när de afrättades och steglades på Södermalm; man kunde ej utan gråtande ögon se derpå.
I ett af tornen på Gripsholm ser man det rum, der hertig Johan satt fången. Det är ett ljust rum med en skön utsigt, och af dess inredning, som till våra dagar är bibehållen, ser man att ingenting i detta afseende fattats för att göra det drägligt. Erik ville ej pina sin broder, han ville blott göra honom oskadlig. Derföre lät han honom intet fela, hvarken i mat eller dryck eller i böcker och annat som kunde tjena att mildra de fångnes hårda lott. Försummelser i detta afseende af dem, som hade uppsigten öfver slottet, bestraffades. Den 27 Februari 1564 dömdes fogden på Gripsholm till vatten och bröd, emedan han låtit hertigen och furstinnan brista i nödigt uppehälle, »så att de måst gå till vattenkannan». Det var blott friheten som de saknade. Under denna fängelsetid på Gripsholm, som varade öfver fyra år, föddes följande året en dotter, som fick namnet Isabella, men som dog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
