Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget med Danmark åren 1563, 1564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skepp gick Jakob Bagge den 28 Maj till sjös. Amiralskeppet hette Mars, men kallades äfven Jutehataren eller Makalös. Det förde 175 — enligt andra 200 — kanoner, och enligt intyget af en utmärkt skeppsbyggare[1] var det jemförligt med ett 70 kanoners linieskepp i vår tid.
En storm skingrade emellertid flottan, så att den gamle sjöhjelten åter kom att strida mot öfvermakten. Jutehataren var endast åtföljd af några få skepp, då den fiendtliga flottan, 28 segel stark, kom till synes mellan Gotland och Öland. Det var den 30 Maj. Danska och lybska flottorna voro äfven nu förenade, och den förra anfördes af Herlöf Trolle, den senare af Wedd. Jakob Bagge tvekade icke ett ögonblick att anfalla, och striden börjades af båda amiralskeppen Mars och Fortuna, hvilken senare snart förlorade sitt roder och derför hela dagen höll sig bakom de andra skeppen. Striden fortfor hela dagen och mot qvällen sjönk ett af de lybska skeppen så hastigt att blott några få af besättningen hunno räddas. Mot morgonen den följande dagen tog åter stormen till, och Jakob Bagge såg i soluppgången de båda flottorna ligga i god ordning framför sig, medan hans egna skepp voro vidt kringspridda, och endast tvänne, Elefanten och Finska svanen, befunno sig vid Mars. Den svenske amiralens sjövana öga såg snart, att vinden var ogynsam för fienden, och han begagnade sig deraf att tränga lybska flottan under Ölands norra udde och tvinga henne att vända till sjös. Denna flotta kom derigenom ur striden, som fortsattes mot danska flottan med framgång allt intill aftonen. Då vände sig åter vinden, och dermed kommo lybeckarne åter framseglande. Nu uppstod den svåraste och häftigaste striden.
Tvänne lybeckare, Engeln och Räfven, lade sig på ena sidan om Mars, och de danska Fortuna och Böse-lejon på den andra. I detsamma flydde de två svenska skeppen, som hittills följt Mars, så att amiralskeppet måste alldeles ensamt uthärda striden mot öfvermakten. Det gjorde så ock med stor tapperhet. Förgäfves försökte fienden äntra, Fortuna och Böse-lejon måste sönderskjutna draga sig ur striden, och Bagge nedsköt från masterna på de lybska skeppen alla dem som vågat klättra upp för att derifrån kasta lansar och fotanglar ned på däcket af Mars. Men i stället för de undanvikna danska skeppen kommo två nya, och dessa kastade sina ankar ombord på Mars och en af anförarne, Otto Rud, sprang med de modigaste bland sina män upp på detta skepp.
Nu blef striden förtviflad. Slutligen sprang en kanon på Mars sönder, och några ögonblick derefter stod det stolta svenska amiralskeppet i ljusan låga, och fyrbollar som inkastades från de lybska skeppen ökade branden, som snart nalkades krutkammaren. Då var det ej längre möjligt att uthålla striden, och Bagge med några af sina män sprang ombord på Engeln och gaf sig till fånga. Men från Engeln och Räfven strömmade tyskar i massa med sin amiral i spetsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
