- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
316

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget med Danmark åren 1563, 1564 - Sjökriget under Clas Christersson Horn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ombord på Mars i hopp att kunna släcka elden och göra byte, och med detsamma antändes krutkammaren. En förfärlig knall hördes, fockmasten sköt som en pil upp i luften och skeppet brast sönder; 800 svenskar, 300 tyskar och många danskar blefvo vågornas rof.

Jakob Bagge fördes fången till Köpenhamn, hvarifrån konung Erik förgäfves sökte få utlösa honom. Den stränga räfst, som han anbefalte mot de anförare, hvilka öfvergifvit sin amiral, ledde till ingenting och saken fullföljdes icke, sedan den till följd af bristande bevis vid första ransakningen blifvit uppskjuten. Men mången i Sverige tyckte sig i olyckan med Mars se Guds straff, emedan större delen af kanonerna på detta fartyg voro gjutna af de i gamle konungens tid uttagna klockorna.

Vi följa krigshändelserna till sjös i ett sammanhang.

Sjökriget under Clas Christersson Horn.


Efter olyckan med Jakob Bagge förordnades Clas Fleming, Nils Grip och Peder Banér till befälhafvare på flottan. Det märktes dock snart, att flottan saknade sin gamla amiral. Väl togos en mängd köpmansskepp, men man måste vika för danskarne och låta dem landstiga på Öland. För att taga reda
på förhållandet sändes Clas Christersson och Göran Persson till flottan, och efter en kort undersökning öfverlemnades befälet åt den förre.

Konungen begaf sig sjelf till Öland för att hindra en ny landstigning af fienden, om en sådan skulle företagas. Men fienden fick den gången annat att göra. Herr Clas mötte de förenade danska och lybska flottorna vid norra inloppet till Kalmarsund, der som klippön Jungfrun ligger. Det var den 12 Augusti 1564. Slaget varade i tvänne dagar och slutade med seger för de våra. Trenne danska skepp togos, sex förstördes, 600 man och flera danska ädlingar togos till fånga. Konungen kunde sjelf från Ölands strand se de sönderskjutna danska skeppen, huru de kommo seglande fram genom sundet, stadda på flykt till Öresund. Efter den betan visade sig icke fienden vidare i de svenska farvattnen det året.

Trenne dagar hade Clas Christersson befälet på flottan, så kallades han af konungen att följa honom till landthären, och Clas Fleming fick föra flottan till Elfsnabben.

Påföljande vår (1565) utseglade Clas Christersson å nyo såsom befälhafvare öfver flottan. Det var den ståtligaste flotta, som Sverige någonsin utrustat, och bestod af femtio stora örlogsskepp. Utgången af årets fälttåg motsvarade ock i fullt mått de förhoppningar, konung Erik fästade vid den dyrbara utrustningen.

De fiendtliga flottorna voro ännu icke färdiga att gå till sjös, när den stora svenska flottan lopp ut. Clas Christersson fick först i södra delen af Östersjön under tyska vallen sigte på fienden. Der lågo åtta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free