Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landtkriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtskilliga bref om frågor rörande gärden, krigsfolket och belägringen. I Februari underrättade Svante Nils Boije, att fienden låg vid elfven, och Nils svarade, »att han strax, så snart han fick veta om fiendens ankomst, förordnat hans nådes käre son den gode herren herr Nils Sture samt Nils Bertilsson med detta efterskrifne krigsfolk.... Och förväntar jag att i morgon» — säger han — »näst Guds hjelp skall fienden ske något afbräck, dertill Gud allsmäktig ock sin nåd förläne». Svante ville resa hela vestgötaallmogen, man ur huse, men det blef ej af. Ett följande bref af den 13 Mars upplyser, att hvarannan bonde skulle gå i fält, hvarannan framföra gärden. Ännu ett bref, som finnes i behåll, må här anföras. Det är skrifvet af Nils Boije den 25 April. Han klagar på bönderne och tager knektarne i försvar; han hade sjelf sett en knekt ge en mark för en kaka bröd. Klagomålen visa, att den gamle Sturen stod på bondens bästa; när denne betalat sin gärd, behöfde han ej lemna något till krigsfolket annat än mot reda penningar.
Den 5 Mars hade svenska hären inträngt tre mil inom norska gränsen, och det heter, att gärden utföll godt af bönderne i Viken. Från Norge kom Christer Munk med en krigshär att förekomma den förestående belägringen af Bohus, och det var mot honom som grefve Svante ville uppbåda Vestgötaallmogen, men Munk ändrade uppsåt, så att den faran försvann. Emellertid dröjde det, innan fältskyttet hann anlända, så att först den 21 Mars uppkastades de svenska belägringsarbetena. Det svenska fältskyttet utgjordes af sex hela och sju halfva kartover samt åtskilliga fältslangor. Den 23 voro bröstvärnen på slottets yttermurar bortskjutna, och då uppfordrades besättningen att gifva sig.
Höfding på slottet var nu liksom vid krigets början Jöns Holgersson (Ulfstand), en tapper och behjertad man. Han gaf ett nekande svar på svenskarnes uppfordran att gifva sig, och nu följde under tvänne dygn en skarp beskjutning af slottet. Icke mindre än 2,820 kulor skola hafva afskjutits, och till slut visade sig en stor muröppning på Rödatorn, hvilket var beläget närmast fästningsporten. Nu beslöts att storma, och på qvällen samma dag öfverfördes 8 fänikor knektar till fästningsholmen. Tidigt påföljande morgon skulle stormningen ske.
Det var den 26 Mars. Redan så fort det blef så ljust, att man kunde se att någorlunda rikta ett skott, började de svenska fältstyckena att dundra mot slottet. Muröppningen vidgade sig allt mera så väl på Rödatorn som på närmaste sträckmur. Man kunde i soluppgången se, huru de belägrade innanför öppningen sökte skydda sig genom ett i hast uppfördt timmerverk. Nu gafs tecken till stormning. Svenskarne störtade fram mot den genomskjutna muren, men de mottogos med utmärkt tapperhet. De nödgades draga sig tillbaka. Detta upprepades ytterligare två gånger. Då gjordes ett kort uppehåll. Men så blåstes åter till storms, och nu framilade det svenska krigsfolket med ett mod och ett dödsförakt, som alltid varit utmärkande drag för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
