Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skymfen mot Nils Sture
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Axtorna icke betraktas annorlunda än som fälda i en ögonblicklig uppbrusning med en obestämd förhoppning att derigenom sjelfve undgå konungens vrede.
Från Bohus kallades Nils Sture till konungen, hvilken då befann sig på Svartsjö. Vid middagsbordet kom man att tala om Axtornaslaget, och konungen yttrade derunder något missnöje med ryttarnas flykt. Men han tycktes äfven med välbehag upptaga det urskuldande, som herr Nils anförde, och drack honom till vid bordet. Sturen begärde vidare att få resa till Stockholm för att beställa sig nya kläder, emedan de gamla voro förslitna i marken. Konungen lemnade honom det begärda tillståndet, och Nils Sture for så till Stockholm.
Här gingo tvänne dagar förbi, utan att han afhörde något, men på den tredje kom bud från Göran Persson, att han ville komma till honom för ett angeläget samtal. Herr Nils lät då tillrusta en måltid och lät köpa vin för att undfägna konungens gunstling. Men tiden för middagen var redan förliden, utan att någon Göran Persson hördes af. I stället kom en tjenare inspringande och berättade, att härolder redo omkring på gatorna och utropade vid dånande trumpetstötar, »att Nils Sture vore en förrädare». Den första bestörtningen häröfver hann knappt något lägga sig, förr än Göran Persson infann sig, åtföljd af en hop tyska knektar. Han förelade Sturen tvänne vilkor, antingen att ridande på en åkarehäst och med en halmkrans på hufvudet hålla ett skymfligt intåg i Stockholm, eller ock att inför rätta svara till de beskyllningar, Göran på konungens vägnar kunde göra, och lida hvad derför ådömdt blefve.
»Helt annat hafver jag förtjent af riket än smälek», svarade herr Nils och tillade, »att han aldrig undandroge sig Sveriges lag.» Den olycklige fördes nu till rådhuset inför konungens nämnd. Detta var en slags öfverdomstol, som konung Erik sökte sätta i stället för de gamla räfste- och rättaretingen. Den synes hafva utgjorts af tolf ledamöter, de flesta ofrälse. Inför denna domstol stäldes nu så väl Nils Sture som Nils Boije och Anders Sigfridsson (Rålamb). De båda sistnämnde frikändes. Nils Sture anklagades för det att han låtit de tyska ryttarne förderfva konungens undersåtar i Vestergötland — för det att han ej enligt befallning nedlagt dem, utan låtit dem, sedan de bedrifvit all otidighet, begifva sig till rikets fiender — och slutligen för det att fästningsarbetet vid Varberg genom hans försummelse blifvit eftersatt. Enligt domens lydelse kunde icke »de fattige män i konungens nämnd samt med krigsnämnden fria herr Nils Svantessons lif, utan hade han det förverkat efter kongl. maj:ts hofartiklar om den, som försummar rikets omliggande och nödtorftiga saker; icke heller kunde de förskona hans ära och redlighet med mindre än konungen af synnerlig gunst och nåd ville honom benåda.»
Det var den 14 Juni som domen fäldes. Dagen derpå fördes den dömde, omgifven af sex rotar knektar, ut till Södermalm. Här kastades han upp på en utslagskamp, men så våldsamt, att hatten föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
