Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skymfen mot Nils Sture
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af honom och näsan flög i blod, och knektarne höllo fast hans armar, så att han ej kunde aftorka blodet. Så sattes tåget i rörelse genom Söderport. Knektar stodo på sidorna och en hop tiggarbarn och käringar gingo förut, två och två i ledet, blåsande i lurar och horn. Närmast framför honom släpades af en gammal häst en granruska att sopa gatan.
När man kom framför Göran Perssons hus, stannade tåget. En tjärad halmkrans hängdes på hans hufvud och vid sadeln fästes ett papper, som skulle föreställa ett förläningsbref eller ett register på de gårdar, han förtjent i kriget, och allt derunder öfverföll honom Göran Persson med de skymfligaste ord och kallade honom »förrädare». Nils Sture vände sig då till knektarne och bad dem vittna, om han förtjent en sådan färd. De ropade med en mun, »att herr Nils förhållit sig som en ärlig svensk mot fienden». Nu blef Göran Persson ännu mera förbittrad, och då Nils Sture sökte försvara sig, ropade Göran, »att han förtalade konungen», och hotade med dragen värja både herr Nils och knektarne. Men desse fortforo med sitt rop, »att herr Nils vore oskyldig».
Nu uppstod ett förfärligt sorl, och folket tycktes vilja taga parti för den skymfade unge herren. Då lät Göran Persson finnarne blåsa i sina lurar, och tåget fortsattes öfver Stortorget till Stureska huset. Under natten fördes sedan Nils Sture till Örbyhus.
Jakob Henriksson kom i detsamma till Stockholm, och när han fick underrättelse om hvad som timat, gick han upp till slottet att der träffa konungen. Portarna voro stängda, och ingen fick slippa in, men fältöfversten gaf sig ingen ro, förr än han kom in och fick träffa konungen. Må hända var det vid detta tillfälle som han bevittnade Sturens oskuld i slaget vid Axtorna. Han bad tillika konungen att icke tillstädja sin gunstling att handtera svenske män som honom lyste. Konungen ursäktade sig att han ej vetat deraf, och nu följde en ny utropning kring Stockholms gator, alldeles motsatt den som der hördes några dagar förut. Nu förklarades Nils Sture för oskyldig och ingen skulle vid lifsstraff få tala något mot hans heder.
Två dagar derefter var Nils Sture åter i Stockholm, och konung Erik var åter nådig och mild och visade sig angelägen att utplåna minnet af hvad som inträffat. Han erbjöd till den ändan Nils att afgå som sitt sändebud till Lothringen, der den ene af de tre, som underhandlade om prinsessan Renatas hand för konung Eriks räkning var död. Nils svarade, »att han vore pligtig att lyda konungens befallning, men tyckte likväl, att en så skymfad och förnedrad man föga passade till friarebud för en konung». Konungen åter påstod, »att intåget skett på onda menniskors tillskyndan; nu ville han blifva Nils en nådig herre».
Nils Sture reste enligt konungens vilja. Vid Valdemarsön måste fartyget ligga för motvind, och han besöktes derunder af fadern, grefve Svante, af Abraham Gustafsson (Stenbock), Ivar Ivarsson, Clas Åkesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
