Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morden i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till den 1 Maj utskrefs en riksdag i Stockholm. De förnämsta af adeln och just de, hvilka skulle anklagas för högförräderi, fingo emottaga af konungen nådiga bref att infinna sig hos honom på Svartsjö. Här infunno de sig ock. Erik Sture kom först, så Abraham Gustafsson (Stenbock), Sten Axelsson (Banér), Ivar Ivarsson till Strömsnäs och Sten Eriksson (Leijonhufvud). De blefvo alla genast kastade i fängelse. Ryktet härom spred sig snart, och fru Märta Leijonhufvud kom med sina döttrar från Tullgarn till Svartsjö för att träffa konungen. Men hon släpptes icke ens in på slottet, utan fördes till en bondgård i närheten, der hon qvarhölls som en fånge. Gamle grefve Svante mottog underrättelserna härom i Södertelje på väg till Svartsjö. Den gamle mannen blef djupt gripen af hvad han hörde, men han beslöt dock att fortsätta sin färd till konungen, hvilket han ock gjorde, sedan han först tagit nattvarden i Södertelje. Vid ankomsten till Svartsjö blef han liksom de andra kastad i fängelse.
Man känner i allmänhet mindre, än man skulle tro, till denna förföljelse mot de höge herrarne, och sjelfva den rättegång, som anstäldes här på Svartsjö, inför konungens nämnd, finnes icke omnämnd i denna domstols handlingar. Men ur domen, som fäldes, kan man spåra anklagelserna och bevisen. Peter Sastorp, en tysk krämarsven, Alexander, konungens organist, Paulus Smed, Hans Wolf och Christofer, Abraham Gustafssons och Ivar Ivarssons tjenare, samt slutligen hertig Magnus af Saxen voro vittnen.
Den förstnämnde af dessa vittnen berättade, att Josua Genewitz i Tyskland för honom omtalat det här ofvan anförda afskedsbesöket, som i hertig Carls närvaro skedde hos Nils Sture, då denne låg vid Waldemarsön. Enligt Josuas yttrande hade man då öfverenskommit att bringa konungen från kronan och lifvet. Detsamma hade det andra vittnet hört i staden Rywold i Tyskland. Smeden svor, att Nils Sture och Josua Genewitz, så snart de kommit till Stralsund, börjat stämpla mot konung Erik och Sveriges rike, och så berättades det öfver hela Tyskland, sade han. Hans Wolf omtalade, att en dag, då många herrar sutto till bords hos grefve Svante, hade alla tjenarne blifvit utvisade utom Hans Elers, en gammal trotjenare i Sturehuset; om en liten stund hade också denne kommit ut full af glädje och sagt: »Nu är beslutadt att vedergälla den smälek, som den gode herr Nils i Stockholm lidit». Den tyske hertigen berättade, att han hört Sten Eriksson (Leijonhufvud), Abraham Gustafsson (Stenbock) och Ivar Ivarsson i hans närvaro yttra sin harm öfver den behandling, som öfvergått Nils Sture, och att densamma ej skulle blifva ohämnad.
Sådana voro vittnesmålen i en rättegång, som rörde Sveriges ypperste män! Såsom man ser, var det blott hertig Magnus, som kunde omtala hvad han sjelf hört af de anklagade. Sjelfve domarena synas derför hafva ansett dessa vittnesmål otillräckliga, och man måste anskaffa flera. Ett sådant tillskapades på följande sätt. Göran Persson framlade för Abraham Gustafsson ett bref till Josua Genewitz med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
