Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morden i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begäran att herr Abraham skulle underteckna det. Brefvet innehöll en begäran, att Josua skulle påskynda värfningen af krigsfolket äfvensom löfte om penningar jemte tillägg: »Då kedjorna och harnesket äro färdiga, skall snart hvad på vår sida skall beställas vara färdigt; mer kan ej anförtros åt pennan». Enligt en berättelse skall herr Abraham blifvit kallad till konungen och der förplägad med mat och vin samt sedan förd till ett präktigt sofrum, der Göran Persson för honom framlagt brefvet till underskrift. Enligt en annan berättelse har Abraham blifvit hotad med sträckbänken, om han icke ville underteckna. Men han vägrade och sade, att han icke ville göra det förr, än han fick ett intyg, att det skedde på konungens befallning. Ett sådant intyg skaffades äfven, och dermed borde väl herr Abraham kunnat vara betryggad.
Vittnesmålet af hertig Magnus var emellertid det enda af vigt. Men de anklagade svarade derpå, att det icke var af konungen, som hämnden skulle utkräfvas, utan af Göran Persson och en af ledamöterna i den kungliga nämnden, som hette Jakob Teit och deras anhang. Dock blefvo Abraham Gustafsson och Ivar Ivarsson dömde till döden. Detta inträffade den 11 Maj. Konungen var ej närvarande i domstolen, utan antecknade i sin dagbok domen efter Göran Perssons berättelse. Verkställigheten uppsköts. Gamle grefve Svante var tvänne gånger förekallad utan att kunna öfverbevisas om något brottsligt. Sista gången — det var den 14 Maj — var konungen sjelf närvarande, och enligt hans dagboksanteckning »hade alla domarena, såsom det syntes, lätteligen kunnat fälla honom», men han befalte sjelf, att saken skulle underkastas en närmare undersökning. Svante skall hafva tackat konungen för denna nåd och anhållit om ett enskildt samtal, emedan han hade något högst angeläget att anförtro konungen. Samtalet afstyrdes dock af Göran Persson.
Konung Erik lät nu under trumhvirflar förkunna i Stockholm, att man kommit förrädiska stämplingar på spåren, och att till följd deraf riksdagen blifvit uppskjuten och förlagd till Upsala, dit ständerna kallades till den 18 Maj. Sannolikt var det genom hvad som nu timat som de öfrige af de mäktige herrarne, hvilka blifvit kallade till riksdagen, underläto att infinna sig. Desse voro Peder Brahe och gamle Gustaf Olofsson (Stenbock), dennes son Erik Gustafsson, Thure Bielke och hans brorson Hogenskild, Clas Fleming och Clas Åkesson (Tott).
De förnäme fångarne fördes nu till Upsala, der de insattes på slottet, och så föga afseende gjordes på deras samhällsställning, att Svante Sture insattes i ett rum, der golfvet var så nedsmutsadt af hundar, att blott ett hörn kunde göras rent med en granqvist, der den gamle herren skulle kunna hvila sig. Dock fick han sedan ett bättre rum. Äfven hans grefvinna fördes båtledes till Upsala och insattes i ett annat fängelserum, och det berättas, att hon under uppgåendet till fängelset öfverhöljdes af vaktknektarne med mycket smädligt och skamligt tal.
Det hade varit godt för konung Erik, om han nu haft en man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
