Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Eriks ånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppdrag, och den olyckliga makan och modern, som sett sitt rika hem sköflas af det kungliga godtycket — hon hade nu af fem blott tvänne söner, Mauritz och Carl, den ene 15, den andre 12 år gammal, qvar i lifvet — skänkte konungen sin tillgift mot vilkor, att de dödades oskuld måtte förkunnas kring hela riket och att de, som rådt konungen till detta mord, måtte straffas.
Konung Erik antog med glädje dessa vilkor, och nu utropade en härold, att de mördade herrarne voro oskyldige, ärlige och trogne män, och förbjöd en hvar att annorlunda om dem tala, hvarpå följde de dödes begrafning i Upsala domkyrka den 14 Juli. I en jernkista ofvanpå grafven förvarades sedan de kläder, som de olycklige herrarne burit, då de mördades, utvisande med sina genomstungna hål och de intorkade blodfläckarne, hvarest deras egare träffats af mordvapnen. Nils Sture bar en liftröja med korta skört af skinn, försedd med 20 knappar, af hvilka 3 i hvardera af de tvärskurna fickorna. Af dessa knappar voro 19 i behåll, när Peringsköld skref sin beskrifning öfver Upsala domkyrka[1]. I Nils Stures hatt sitter ännu en liten hvit silkeshandske, som han bar fästad framöfver hufvudet till åtanke eller ära för sin hjertans kär, enligt tidens sed.
Men Erik sjelf var ett rof för häftiga samvetsqval och stundtals ifrån förståndet, så att han ej kunde sköta regeringen. Han begaf sig till Svartsjö, åtföljd och vårdad af sin trogna Karin, och regeringen uppdrogs åt Per Brahe och Sten Eriksson, jemte de öfriga riksens råd. Desses första göromål var att befordra den allmänt hatade Göran Persson till välförtjent straff. Den 15 Juli afgick konungens befallning till rådet »att anamma Göran och hans hustru på vägen, att de må stå dem till svars, hvilka med rätta hafva något dem att tilltala». Det skedde, och rättegången började. Men först den 20 Oktober blef Göran dömd på Stockholms rådhus inför öppna dörrar af en nämnd, som bestod af 48 oveldige män. Han dömdes att som förrädare mista lif, ära och gods. Man vågade dock icke verkställa domen, utan rådet lät försegla och förvara den tills konungen tillfrisknat. Under tiden hölls Göran i fängelse.
Konung Erik framlefde härunder sin tid på Svartsjö, dit han ankom den 12 Augusti och der han sedan vistades till julen. En för honom och Sveriges rike vigtig tilldragelse timade derunder, i det att Erik frigaf sin broder hertig Johan ur hans fängelse. Rådet, hertig Carl och äfven hans Karin manade Erik till denna handling, visande honom, att hans ånger ej var fullkomlig, innan han äfven förlikt sig med sin broder. Redan innan han begaf sig från Stockholm hade ock Erik gifvit hertig Carl och hertig Magnus af Saxen fullmakt att underhandla med Johan. Må hända var det fruktan för denna befrielse, som hans hjerta dock dref honom till, som ännu mera bidrog att omtöckna konungens hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
