Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Danmark 1567, 1568. Konungens giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började se sig om efter medel till sin säkerhet. Detta försiggick under loppet af April och Maj månader. I Juli utfärdade konungen ett öppet bref med påbud om, att en allmän tacksägelse till Gud skulle hållas med anledning deraf, att han åter var förhulpen till sin förra helsa och till seger öfver sina fiender.
Derjemte följde en af Göran Persson uppsatt framställning af tilldragelserna i Upsala. De mördade hade stått efter konungens förderf — heter det — och derför blifvit dömde; Nils Sture hade velat upphäfva sig till konung och hade derför af sin lagkrönte herre blifvit afhänd lifvet, och hans anförvandter hade till större delen omkommit utan konungens vetskap, som sedermera släpptes handlöst i skogen, lik ett osjäligt kreatur, utstäld för djefvulens anfäktningar, och med försmädelse infördes i Stockholm. Man hade vidare hindrat hans giftermål, hållit fiendens infall doldt för honom och lemnat honom i enslighet på Svartsjö, då han ej annat kunde tro, än att han var fånge, under hvilken tid hans tjenare fängslades och hertig Johan sattes på fri fot. Slutligen följa några förmaningar till undersåtarne att låta varna sig af konungens efterdöme och bättra sig samt bedja Gud bevara sig från den ondes anfäktelser.
Den 4 i samma månad som detta bref utfärdades firade konungen sitt bröllop med Katarina Månsdotter och samtidigt förmäldes hertig Magnus af Saxen med konungadottern Elisabeth. Hertigarne voro genom vänliga bref inbjudna att öfvervara högtidligheterna, och Nils Gyllenstierna jemte Olof Larsson hade den 3 Juli fått sin instruktion att mottaga dem. De skola ock hafva begifvit sig på väg, men plötsligt vändt om i nejden af Stockholm, varnade, som det säges, af sin syster Sophia och äfven af Karin Månsdotter för försåtliga anläggningar mot deras lif. Om det ligger sanning i denna sägen, som återfinnes i ett bref från Johan till systern Cecilia af den 13 Oktober, är svårt att säga, ehuru man kan hafva skäl att misstänka sådant.
Till dessa skäl hör utom konungens misstänksamhet den svåra ställning, hvari han blifvit försatt genom ett löfte till ryska czaren att till honom utlemna hertig Johans gemål Katarina Jagellonica. Czar Ivan hade friat till den polska konungadottern, men fått ett skymfligt afslag, och ville nu hämnas genom att icke för thy få sin vilja fram. Erik gaf verkligen sitt löfte dertill 1566, och året derpå undertecknade den nämnde Nils Gyllenstierna å konung Eriks vägnar ett formligt fördrag, enligt hvilket hertiginnan skulle utlemnas. Ryska sändebud kommo sedan till Sverige och fordrade löftets fullgörande. De infunno sig i Upsala vid den sorgliga riksdagen i Maj 1567, men uppehöllos, och ännu efter konungens återkomst från fälttåget var frågan oafgjord, och konungen sökte förgäfves att ställa sändebuden tillfreds och slippa ifrån det orimliga fördragsvilkoret. Hertigens död skulle naturligtvis beredt konungen en möjlighet att uppfylla vilkoret och utlemna sin svägerska. Men det är knappt troligt att konungen på fullt allvar hyst detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
