Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvaret af Reval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delande i arbete och strider lika lott med den ringaste knekt. Borgarena måste till slut sjelfva bedja dem icke blottställa sig så mycket, men deras bön verkade ingen ändring, utan vid kanonerna på muren, vid utfallen och hvar helst faran hotade, voro de båda männen alltid de främste. Lyckliga utfall gjordes ock, Ivo Skenkenberg med sina bönder utmärkte sig dervid så, att hans förtjuste landsmän kallade honom Revals Hannibal, och bönder och knektar om hvarandra sprungo efter fyrbollarne, hvar de sågo dem komma upp i rymden, för att kunna upphemta dem, der de föllo ned, och erhålla det utsatta priset.
Sålunda kunde icke ryssarne med sina svåra belägringsstycken åstadkomma någon egentlig fara för staden. Derutanför uppbrändes St. Birgittas härliga kloster Marienthal, hvars ruiner ännu i dag äro att se utanför staden, och landet förhärjades vidt omkring, men Ivan Kolzoff stupade vid ett af utfallen från staden, och till slut började fienden förlora lusten att längre ligga framför det så väl försvarade Reval. De ryska skotten riktades slutligen mot kyrkorna, tornen och de högsta husen i staden, men dermed uträttades lika litet, och då bröto ryssarne upp sitt läger och tågade bort. Det var i Mars månad. De hade under denna belägring förlorat 3,000 man utom den ofantliga mängd kulor, som blifvit inkastade i staden och der kommo stadsborna till godo.
Samtidigt med Revals belägring förhärjades Finland af en annan rysk här, men misslyckandet af den förra retade czar Ivan att släcka sin harm på hela Lifland. Han samlade en ännu större här, och man började för tredje gången i Reval frukta en belägring. Der voro emellertid icke Hornarne overksamme. En mängd mindre slott, som ryssarne intagit, blefvo strax efter belägringshärens återtågande, plundrade, och der vans rikt byte. Men en fältsjuka utbröt, som tvang de tappre männen att blifva stilla så godt som öfver hela i sommaren. Dock försågo de Reval med alla förnödenheter och gjorde sig väl beredde att mottaga czaren, om denne skulle få lust att förnya besöket. Detta skedde dock icke.
Czaren föll in om sommaren i södra Lifland, och här skonade den vildjurslike fursten hvarken vän eller ovän. Inom September månads utgång hade han tagit 22 smärre slott. Några gåfvo sig under hertig Magnus i hopp att derigenom förskonas. Men de bedrogo sig. Czaren var nu lika uppretad mot sin lifländske lydkonung och lät utan tvekan mörda hans folk. Så nalkades han Wenden, der Magnus sjelf befann sig jemte qvarlefvan af den lifländska adeln, som afskydde lika hvarje utländsk herre, vare sig ryss, polack eller svensk, och som hoppades under Magnus upprätta ett sjelfständigt rike.
Wenden ligger i södra Lifland nordost om Riga. Det var en gammal stad, som räknade sin uppkomst från Svärdsbrödraordens första tider och hade varit hufvudsätet för denna ordens härmästare; man ser ännu i dag framför staden ett förfallet slott, som en gång beboddes af honom. Hit hade nu de lifländske herrarne med deras fruar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
