Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röda Boken (liturgien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konung Johan erhöll sjelf ganska tillrättavisande svar af sin broder i dessa ärenden. I Mars 1576 kommo Göran Gera, Erik Sparre och sekreteraren Henrik Matssson till Nyköping för att om åtskilliga saker underhandla med hertigen. De medförde ock den Röda boken, som konungen begärde att hertigen måtte låta använda vid gudstjensten inom sitt hertigdöme. Men hertigen svarade, »att han icke kunde så snarligen och lätteligen gilla och inrymma de nya kyrkosederna, han mindes väl och vördade hvad så väl han som hans bröder uti faderns testamente blifvit tillrådde, att akta sig för menniskofunder». Och om hösten hade han i Nyköping ett möte med ombud från sitt hertigdöme, der de förpligtade sig att ståndaktigt förblifva vid den sanna tron och läran.
Detta möte hölls i slutet af September. Då hade redan inom Stockholm ett bestämdt motstånd visat sig mot liturgien. Mäster Abraham jemte kyrkoherden derstädes vägrade att helighålla ett par helgdagar, som liturgien föreskref. Den ene af dessa var jungfru »Mariæ födelses högtid» den 8 September, hvarmed Röda bokens begagnande vid gudstjensten skulle begynna. Dagen förut blefvo desse jemte tvänne kaplaner i Stockholm afsatte från sina embeten och anklagade för ohörsamhet mot öfverhetens bud. De höllos till en början fängslade i sina hus, men aflägsnades sedan från Stockholm, kyrkoherden till Upsala, mäster Abraham till Öregrund; dock stäldes de under erkebiskopens synnerliga uppsigt. Den ene af kaplanerna, Petrus Erici, var den förste, som flydde till hertig Carl. Han erhöll anställning i hertigdömet. Det skedde före utgången af år 1576.
Vid julen det året yppade sig motståndet mot liturgien i sjelfva Upsala. Erkebiskopen messade i ottesången om juldagen på latin efter den nya liturgien. Det väckte stort uppseende och mycken förvåning, och annandag jul uppträdde den lärde och oförskräckte professor Petrus Jonæ i domkyrkan med en predikan om förföljelse af fromma lärare. Fjerdedag jul predikade den från Stockholm fördrifne kyrkoherden, som blifvit utnämnd till domprost i Upsala, om barnamordet i Betlehem och tyranners grymhet. Ehuru icke i dessa predikningar någon anspelning fans på de sista tilldragelserna, gåfvos de dock en sådan uttydning, och man klandrade allmänt erkebiskopen. Denne afsatte de båda predikanterna och utfor mot dem skarpt i en predikan påföljande söndag. Petrus Jonæ och Olof Luth kallades till Stockholm till ett religionssamtal.
Detta fortsattes flera dagar å rad, slutligen i grefve Per Brahes hus och under hans ordförandeskap i närvaro af konungens sekreterare och hofpredikanter. Dermed vanns intet annat, än att de från Upsala uppsatte en skrift, hvari de ogillade liturgien. Men en domprost från Vesterås Salomo Birgeri var närvarande hos grefve Per och åhörde samtalet. Han hade i förstone med kraft bortvisat hvarje försök att draga honom öfver till liturgien, och en gång, då han i Vesterås domkyrka framträdt för altaret att messa, skickade biskopen efter honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
