Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röda Boken (liturgien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liturgien med tillsägelse att följa den; men domprosten tog boken och kastade den i församlingens åsyn ifrån sig långt ned i kyrkan. Sedermera vans han likväl, ehuru under häftiga inre qval och strider, för liturgien och kallades till Stockholm att der predika och verka i liturgiens anda. Tviflen och sjelfanklagelserna följde honom dock, och han hade aldrig en lugn stund i Stockholm. Så kom han att åhöra religionssamtalet hos grefve Per, och nu steg stormen inom honom till sin höjd. Då han snart derefter skulle messa i kyrkan, tyckte han sig i en syn se en brinnande låga vid altaret och i lågan många, hvilka han kände som skrymtare. Förskräckt sprang han upp, afbröt gudstjensten och skyndade bort från altaret samt ut ur kyrkan och gick gråtande hem till sin svågers hus, der han bodde. Han sände genast bud till konungen och uppsade sitt embete samt blef från den stunden en afgjord motståndare till liturgien.
Sedan konungen genom utskickade till landsorterna sökt förbereda liturgiens allmänna antagande — erkebiskopen samtalade med Uplandsallmogen på Distings marknad i Upsala, hvarunder domprosten förvisades staden och mäster Abraham Angermannus hölls fången hos Per Brahe på Rydboholm — sammanträdde ständerna till en riksdag i Stockholm i Februari 1577. Äfven de här nämnde motståndarne kallades till Stockholm, men då de fortforo i sin vägran, bortfördes de å nyo att förvaras dels på Häringe kungsgård, dels på Svartsjö, der de måste förblifva under hela mötet.
Ständerna antogo och gillade liturgien. Dagen derpå hölls ett kyrkomöte, der konungen sjelf uppträdde som ordförande. Han påbjöd genast att omröstning skulle ske, så att anhängarne af liturgien satte sig till höger, motståndarne till venster. Den förnämste bland de senare var nu biskop Mårten från Linköping, men det var blott några få, som satte sig vid honom. Det stora flertalet gick till höger. Att inverka på biskop Mårten och de få med honom, uppbjöd man all sin förmåga, och konungen förklarade slutligen, att den som genom motstånd väckte oro och missnöje i landet, skulle derför ansvara inför honom och riksens råd. Detta synes hafva gjort verkan. När presterne den följande dagen samlades på slottet hos konungen, stod biskop Mårten ensam. Men hans inkast verkade dock på de församlades öfvertygelse, om de också ej vågade stå qvar vid hans sida, och han undergräfde liksom grunden för den nya byggnaden i samma stund, som konungen trodde den vara färdig. När liturgien sedan underskrefs, intogs deri en förklaring, som stödde sig på den lärde och af alla för sitt rättskaffens sinne högt aktade mannens gjorda anmärkningar.
Efter mötets slut, och sedan nu liturgien var vederbörligen antagen, fingo fångarne från Häringe och Svartsjö återkomma till Stockholm, och man sökte ännu förmå dem tillträda det beslut, som både riksdag och kyrkomöte fattat med afseende på liturgien. Men det var förgäfves. De fingo dock återvända till sina hem, med undantag af domprosten i Upsala, som fick nedsätta sig på sin gård i Roslagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
