Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erkebiskopens och drottningens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afseende lyckades öfver förväntan, åtminstone hvad Sigismund beträffade. De lyckades hos den trettonårige konungasonen fullkomligt öfvervinna den obestämdhet i afseende på religionen, hvari han dittills blifvit uppfostrad. Fadern märkte det för sent. När han en gång sedan fordrade, att Sigismund skulle bevista liturgisk gudstjenst, svarade denne nej och förblef envist vid sin vägran, oaktadt alla konungens förmaningar. Denne retades ända derhän, att han använde kroppslig aga på sonen, men det var förgäfves.
Äfven de försök, som sedermera gjordes, så väl af konungen som af riksens råd, att återföra Sigismund från papismen, voro lika fåfänga. Man förestälde honom, att han genom denna sin tillgifvenhet för påfveläran kunde sätta på spel den krona, som var honom bestämd, men han svarade helt lugn, »att han icke så högt aktade ett jordiskt välde, att han derför ville bortbyta det himmelska». Och dervid blef det. Dock besökte han sedermera liturgisk gudstjenst, likvisst sedan han dessförinnan enskildt afhört katolsk messa. Och jesuiter funnos alltid omkring honom.
Ett motsatt förhållande egde rum med fröken Anna, och både hon och brodern blefvo vid moderns dödssäng befästade i sin tro.
Drottning Katarina dog den 16 September 1583. Hon var en god och mild qvinna och synnerligt välgörande mot de fattiga, hvarför de högeligen begräto hennes död. Men hos alla väckte hennes bortgång sorg, liksom hon ock var allmänt älskad. Sjelfve hertig Carl hade aldrig annat än godt att säga om henne, ehuru han väl visste, att påfven icke hade en varmare vän inom Sveriges rike. Den katolska läran var hon af öfvertygelse innerligt tillgifven. Hon testamenterade 10,000 daler till en skola i staden Braunsberg (nära Frische Haff i hertigdömet Preussen), som var stiftad af kardinal Hosius och der jesuiter skulle undervisa svenska ynglingar. Äfven påfven hade anslagit en penningsumma, för att femtio svenska ynglingar vid denna skola skulle erhålla kostnadsfri undervisning.
På sin dödsbädd uppmanade drottningen sin man att snart helt och hållet öfvergå till den enda saliggörande kyrkan, och af sina barn tog hon det löfte att de aldrig skulle öfvergifva denna tro. Sigismund blef detta löfte trogen och blef en af katolska kyrkans lydigaste furstar. Icke så Anna. Enligt konung Johans bref till en af sina systrar skall hon redan före moderns död hafva »alldeles öfvergifvit» den påfviska tron. Om detta skett tidigare eller till följd af det, hvartill hon skall hafva varit ett osedt vittne vid moderns dödsbädd, veta vi icke.
Enligt en gammal berättelse skall nemligen Anna hafva stått dold bakom moderns säng och afhört ett samtal mellan henne och hennes biktfader Warsevitz, som på henne gjort ett outplånligt intryck. Drottningen led under sin sjukdom svåra plågor. Hon sökte väl genom innerliga böner till den korsfäste, hvars bild var fästad öfver hennes säng, beväpna sig med tålamod. Men utom dessa kroppsliga plågor ängslades hon öfver dem, som enligt hennes tro och katolikernas lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
