418 (Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik XIV:s död - Konung Eriks enka och barn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han hade dock önskat, att några hederliga män af rådet varit närvarande, sedan han börjat sjukna, och sett hans dödskamp; nu fruktade han, att många skulle säga, det hans lif af onda menniskor blifvit förkortadt.

Den olycklige konungens lik blef emellertid fördt till Vesterås. Någre herrar af rådet, en del adel från Upland, erkebiskopen med några prester och studenter beledsagade det, men allt försiggick ganska hastigt och utan att väcka någon uppmärksamhet. Efter en kort predikan nedsänktes liket i den oansenliga, med ohyflade bräder omgifna grafven, nära intill muren på södra sidan i koret. Ofvanför grafven uppsattes på väggen en plåt med inskrift på latin ur i Konungaboken 2: 15: »Riket är förvändt och vordet min broders, af Herranom är det hans vordet». En af Sveriges följande konungar[1] uppreste en dyrbar grafvård öfver den olycklige konungens stoft och lät på den lägga de förgylda regalier, hvilka voro anbragta å Johans egen graf i Upsala[2].

Hertig Carl var öfver begrafningen högeligen misslynt och skref till konungen ett förebrående bref. »Vår broder», heter det häri, »var likväl en smord och krönt Sveriges konung, som jemte det onda han, Gud bättre, gjort äfven mycket godt och manligt i sin regering uträttat hafver. All fiendskap bör vara förlåten, så snart själen skilts från kroppen; att förfölja en död in i grafven skänker ingen ära.» Hertigen begärde, att liket skulle upptagas och med tillbörlig heder begrafvas i Upsala eller Stockholm. Men Johan vägrade det.

Konung Eriks enka och barn.

Konung Erik efterlemnade tvänne barn, dottern Sigrid och sonen Gustaf, den förra 11, den senare 9 år vid faderns frånfälle. Sonen var för Johan farligare än dottern, och det berättas, att han strax efter Eriks fängslande låtit stoppa den knappt årsgamle gossen i en säck för att dränka honom. Erik Sparre skall hafva påträffat tjenaren, som fått det grymma uppdraget, tvungit honom att bekänna, hvad han hade i säcken, och räddat konungabarnet. Af ett konung Eriks bref till Karin Månsdotter i Januari 1574 ser man dock, att Gustaf då befann sig på Gripsholm. Sedermera blef han emellertid förd ur landet utan moderns vetskap, och Karin klagade deröfver hos konung Johan på samma gång som hon anropade honom om nåd för sig och sina barn. Johan svarade det var i Augusti 1577: »Vi hafva bekommit eder skrifvelse, fru Karin, dermed I underdånigt begäre, att vi vele anamma eder och dem eder tillyda i vårt kungliga hägn och

[1] Gustaf III.
[2] År 1797 upptogs konung Eriks lik och lades i denna en konung värdigare graf. Dervid befans det kungliga liket inlagdt i en enkel kista af ohyflade bräder.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sverhist/3/0430.html

		Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner / 418 (1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|