Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Eriks enka och barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvar, så ock veta eder sons bästa, som I hafven sport skulle vara hädan af riket sänd».
Sin förföljelse sträckte dock icke Johan längre. »Fru Karin» fick af honom gods och gårdar. Han skrifver i det ofvananförda brefvet: »Vi hafva låtit försörja eder med gods och gårdar och vilja sådant efter lägenheten förbättra, om I eder tillbörligen mot oss och vår kära husfru och lifsarfvingar förhålle», hvarjemte konungen besvarar Karins förfrågan om hennes son med de orden: »Hvad I skrifve om edra barn, derom vele vi så låta beställa, att de ingen nöd lida, hvad heller de äro utom eller inom riket stadde». Hon erhöll Ljuxala gård, der hon sedan lefde, fjerran från den stora verldens buller, ärad och aktad af alla, och högeligen älskad af de fattiga, hvilkas skydd och hjelp hon var, så länge hon lefde. Och hon fick förnimma, huru kronan icke länge förblef i brodermördarens slägt och huru den yngste af hennes olycklige herres bröder lemnade den i arf åt sin son, innan hon gick hädan. En längtan, som hon hade svårt att förqväfva, var modershjertats längtan att få återse sin son. Hon skref och bad konungen derom, men förgäfves; så länge Johan lefde, måste hon försaka denna önskan.
Om sonen Gustafs spädaste år vet man icke med visshet mera, än hvad som här blifvit omförmäldt. När och huru han blef sänd ur landet, veta vi heller icke, men han skall hafva gått i skola hos jesuiterna i Braunsberg och Thorn — en stad vid Weichseln nära södra gränsen af Vestpreussen — och der befann han sig i sådant armod, att han måste förskaffa sig födan med att på värdshusen borsta de resandes skor och akta på deras hästar. Så gingo de första tio åren efter faderns död, då han fick höra, att hans syskonbarn, Sigismund, kommit öfver till Polen såsom dess konung och skulle hålla sitt högtidliga intåg i Krakau — en stad vid Weichseln, nära flodens källa och i sydvestligaste hörnet af det då stora polska riket. Der infann sig ock Gustaf, förklädd till tiggare, och blandade sig bland mängden samt åsåg ståten. Konung Sigismunds syster Anna var ock med, och i hennes svit såg Gustaf sin egen syster Sigrid. Efter högtidligheternas slut — Krakau var de polska konungarnes både krönings- och begrafningsstad — fick Gustaf tillfälle att träffa sin syster och tillkännagaf sig för henne. Under glädjetårar omfamnade de båda syskonen hvarandra, och Sigrid omtalade för Sigismund hvad som händt.
Denne erbjöd Gustaf en andelig beställning, men Gustaf vägrade att mottaga den och begaf sig till kejsar Rudolf, som tog honom i sitt skydd och gaf honom understöd. Han fortsatte nu i Böhmens hufvudstad Prag sina studier, företrädesvis alkymi, eller konsten att göra guld. Men Johans oro här hemma i Sverige ökades, ju mer hans fruktan för sig och barnen tilltog, och denna oro hittade äfven vägen till konung Eriks fattige, flyktande son. Han skref till Sigismund och rådde honom att se till, »det fjädrarne på fogeln ej måtte bli för långa». Gustaf borde fasttagas och sättas i fängelse, helst de missnöjde hemma i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
