Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- De svenska herrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktan för hertigen, hvilken ock dref herrarne omkring konungen att hålla ett med honom. Hos konungen försvann denna fruktan i samma mån som det visade sig, att Carl icke fick någon manlig afkomma, och när hertiginnan dog, sökte konungen hos sin broder det stöd, som han behöfde i striden mot herrarne.
*
Det torde vara på tiden att här öfverblicka dessa herreslägter, hvilkas medlemmar under konung Gustafs söner så mäktigt ingrepo i vårt fosterlands öden. Öfver hufvud taget möta oss samma slägtnamn, som när vi senast under Sten Sture d. ä. öfverskådade dem. Den gren af Natt och Dag-slägten, som på hans tid började upptaga Sturenamnet, lefde ännu, och vid sidan af densamma hafva vi att märka Brahe-slägten, Stenbockarne och Bielkarne samt Leijonhufvudena — alla befryndade med konungahuset. I frändskap med dessa slägter stodo Sparrar, Gyllenstiernor, Oxenstiernor och Banérer. Fleminge-slägten började först framträda under Gustaf Wasa, men hade under hans söner medlemmar af mycken betydenhet. Jemförelsevis nya namn äro sådana som Boije och Rålamb, för att icke tala om de utländingar, hvilka inkommo i riket så väl från Estland och Lifland som Tyskland, Frankrike och Skotland.
Sture-slägten var ännu den förnämsta i riket, och den förfärliga olycka, som drabbade densamma i Upsala under konung Erik, bidrog att besegla folkets gamla kärlek till denna slägt, utan tvifvel en bland de ädlaste, som Sveriges historia har att uppvisa. Vi hafva här ofvan i berättelsen om Erik Stenbock och Malin Sture haft tillfälle att kasta en blick in i denna slägt, af hvilken vid denna tid blott tvänne manliga ättlingar, Moritz och Carl, återstodo. Båda dessa stodo liksom mera i skuggan och deltogo föga i tidens händelser. Moritz vistades utrikes, när morden skedde i Upsala, och hemkommen upphöjdes han till riksråd, men dog redan 1592. Brodern var på Johans tid lagman i Nerike, men slöt sig till hertig Carl och dog barnlös 1597. Grefve Svantes enka Märta, eller »grefve Märta«, som hon ock kallades i anseende till sitt stränga och karlavulna väsende, dog 1583. Slägten var fortfarande en bland de rikaste i Sverige och man kan göra sig ett begrepp om fastigheternas mängd deraf, att skiftesbrefvet, då Christina Gyllenstierna afvittrade sin son med första giftet 1528, upptager 500 namn på gårdar och egendomar. Kopian af detta skiftesbref i Sturarnes kopiebok fyller icke mindre än tre och ett halft ark med den finaste stil.
Till öfversigt af de sista Sturarne tjenar slägttaflan å följande sida.
Liksom desse Sturar med Natt och Dag-vapnet fått sitt namn utländes ifrån, så var äfven förhållandet med Brahe-namnet. Magnus Larsson var gift med en Johanna Thorkilsdotter Brahe från Danmark, och deras son Peder var den förste, som begagnade namnet Brahe hos oss. Man anser ock denne Magnus såsom Braheslägtens stamfader i Sverige, så att denna ej skulle härstamma från den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0447.html
