Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Förlikningen mellan hertigen och de anklagade rådsherrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förlikningen mellan hertigen och de anklagade rådsherrarne.
Hertigen åstundade en förlikning med de anklagade herrarne, af hvilka Erik Sparre samt Gustaf och Sten Banér nu vistades på Rydboholm och Djursholm. Grefve Carl Sture och Christer Horn, en son af sjöhjelten, skickades att tillbjuda dem hertigens ynnest mot en skriftlig försäkran, att de ej skulle vara honom emot eller stifta ovänskap i konungahuset. Herrarne svarade emellertid som förut; de önskade gerna hertigens vänskap, men ville ej erkänna sig hafva begått något brottsligt. Hertigen åter påstod, att, »om deras förskrifning talade om deras oskuld, skulle både han och den aflidne konungen synas orättrådige». Slutligen och på förbön af de öfriga riksråden fingo dock alla sex de anklagade tillstånd att komma till staden på fri fot. Här tycktes underhandlingarna lofva det bästa, då underrättelse ankom om Axel Leijonhufvuds förehafvande i Vestergötland. Hertigen lät genast förhöra herrarne, men då dessa bedyrade, att de först dagen förut fått höra talas om detta oväsende, lät hertigen sig nöja, och saken drefs så nära sitt slut, att förlikningsbrefven på båda sidor uppsattes och gillades. Herrarne erkände hertigens mildhet, som täcktes förgäta, hvad de kunnat bryta honom emot, och de skulle vara honom med all trohet förbundne, eden till konungen dock oförkränkt, hvaremot hertigen försäkrade dem om tillgift. Detta var hufvudinnehållet af förlikningen. Brefven uppsattes den 13 December.
Men framemot qvällen fick man se stadsportarne stängas och besättas med folk äfvensom borgerskapet samlas under vapen. Det skedde på hertigens befallning, och hans eget folk upptågade i full rustning på borggården. Lifligaste intrycket skulle dessa anordningar naturligtvis göra på de anklagade. Då kommo — det var omkring klockan 10 på qvällen — tvänne herrar från hertigen till Erik Sparre och framförde hertigens befallning, att han genast skulle följa dem upp på slottet. Herr Erik nekade på grund af de ovanliga tillredelserna och begärde få veta orsaken, hvarför han på en så ovanlig timma skulle infinna sig på slottet. Äfven hans fru, som fått kännedom om hertigens befallning, skyndade att med tårar bedja sin man att stanna och icke låta öfvertala sig.
Fru Ebbas morbroder, herr Erik Stenbock, var närvarande, och han öfvertalades att gå upp till hertigen och bedja om uppskof till morgonen. Erik Stenbock gick, men det dröjde ej länge, så kom han tillbaka och strax efter honom Göran Posse och Göran Stjernsköld med förnyad befallning till Sparre att genast infinna sig på slottet. Då gick han, och när han kom upp på slottet, fördes han inför hertigen, som kom emot honom med mycken häftighet och tilltalade honom skarpt, i det han framvisade ett bref, som samma dag ankommit från Vestergötland. Det innehöll bland annat, att en af Axel Leijonhufvuds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0482.html
