Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ståndaktighet i striden och förföljelsen, och Gustaf Banér uppmanade presterna att taga sig till vara för det lättsinne, hvartill de gjort sig skyldige, samt för framtiden ådagalägga, att de blifvit visa af sin egen ofärd. Äfven Hogenskild Bielke talade i samma anda, men presterne sade sinsemellan, att detta borde han hafva besinnat, innan han för några år sedan påtvingade presterne i Östergötland liturgien. Frågan afgjordes dermed, att ordföranden frågade, om man ville försaka liturgien, hvilken fråga enhälligt bejakades. En ömsesidig försoning skedde och man lofvade hvarandra glömska af det förflutna.
Sedan ordföranden den följande dagen upprepat de skäl, hvarför liturgien måste anses förkastlig, och låtit uppläsa de här ofvan anförda betänkandena från utländska universitet om densamma, öfverlade man under de följande dagarne om gudstjenst och kyrkoseder samt om kyrkoordning och kyrkotukt. Kyrkoordningen af 1571 upplästes och godkändes. Med lördagen den 10 Mars slutade öfverläggningarna. På måndagen och tisdagen den 12 och 13 Mars uppsattes beslutet, och på onsdagen sammanträdde man efter förutgången predikan att förrätta val till erkebiskop. Den ännu från fäderneslandet frånvarande mäster Abrahamus Andreæ Angermannus utsågs härtill med öfvervägande röstöfvervigt.
Men efter den 10 Mars började en storm uppväxa, som hotade att förstöra hvad som hittills blifvit uppbygdt. Hertigen hade under det förhandlingarna pågingo afhållit sig från allt deltagande i dem, och som han var känd för att hylla calvinska åsigter, var man dermed rätt belåten, på samma gång som man ansåg det vara ett bevis på hertigens aktning för mötets frihet. Men nu började hertigen uttala sitt missnöje öfver åtskilliga kyrkobruk, som blifvit bibehållna och som misshagade honom. Det blef under de närmast följande dagarna efter den 10:de föremål för enskilda tvister, men dessa hade icke något inflytande på det fattade beslutet, utan dettas renskrifning fullbordades, och den 13:de upplemnades det till hertigen. Det var på tisdagen.
Men då under onsdagen och torsdagen intet svar från hertigens sida hördes af, gingo på fredagen den 16 Mars biskoparne och någre af presterne upp på slottet för att anhålla om hans bifall. Hertigen var vred och sparade icke på hårda ord för att gifva sin vrede luft så väl mot presterne som rådsherrarne, hvilka äfvenledes voro närvarande. »Åter hafven I» — sade han till de senare — »efter eder gamla vana i vår salige herr broders lifstid uteslutit oss och anrättat maten på fatet efter eder egen vilja, men kommen i håg, att täckfatet är ännu icke pålagdt!» Mot biskoparne lade sig hans vrede, då de undskylde sig dermed, »att de icke annat visste, än att rådet gifvit hertigen tillkänna hvad som hvar dag blifvit afhandladt». Men i de punkter, der han var af olika mening med mötet, kunde de dock icke förmå honom till eftergift.
Dessa punkter voro förnämligast tre. Hertigen ville från nattvarden utesluta sakramentets upphöjelse och från döpelsen bruket af salt och ljus samt besvärjelsen. I afseende på den sistnämnda hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
