Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mötet redan vidtagit en förändring, i det att det gamla ordasättet: »Far här ut, du lede djefvul!» skulle utbytas mot det mildare: »Vik härifrån, du orene ande!» — men hertigen ville hafva bort äfven detta. Och endast, om dessa ändringar vidtoges, ville han underskrifva beslutet. Rådet och någre af biskoparne sökte föreställa honom, »att det för den enfaldiga allmogen skulle vara farligt röra vid dessa saker», men hertigen lät icke säga sig. Han stod fast vid sin uttalade vilja.
Då blef en ny session på fredagsaftonen rörande de af hertigen fordrade förändringarna. Men mötet förblef vid hvad det beslutat, dels emedan det ville försvara kyrkans frihet i likgiltiga ting, dels ock emedan det ansåg, att de ifrågavarande kyrkobruken icke kunde bortläggas utan att väcka oro och förargelse. Likväl gick mötet hertigen så mycket till mötes, att det medgaf några förändringar i beslutshandlingen, genom mildrande uttryck, och på lördagen blef ock mötesbeslutet omskrifvet. »Men besvärjelsen i dopet» — sade presterne — »den vele vi behålla till ett kännemärke, att vi fördöma calvinisterna.» Detta godkändes slutligen äfven af hertigen.
Så tycktes då saken hafva kommit till ett slut. Men då utbröt en ny strid just med anledning af calvinismen och den fruktan, som, mycket till följd af hertigens envishet i fråga om kyrkobruken, spridt sig, att han vore hemligen tillgifven Calvins lära. Denna strid utbröt, då man på lördagen efter högmessogudstjensten samlades för att afhöra det omskrifna mötesbeslutet. Bland de kätterier, som mötesbeslutet förkastade, nämndes icke uttryckligen calvinister, utan blott sakramentarier. Biskoparne i Vesterås och Åbo i spetsen för en del af presterskapet yrkade nu, att namnet calvinister skulle uttryckligen intagas. Den häftigaste oro väcktes häraf. Förgäfves erinrade ordföranden, att calvinisterne inbegrepos under sakramentarierne, förgäfves påminte han dem om, att, då en underhandling med hertigen blifvit med möda bragt till ett lyckligt slut, man icke borde åter besvära honom. Då intet hjelpte, uppstod mäster Nils och nedlade offentligen sitt ordförandeskap samt gick i vredesmode ur salen. En del af presterne lemnade genast staden, och efter aftonsången, då de häftigaste motståndarne voro borta, beslöts att man följande dagen skulle nedskrifva beslutet. Men då detta skulle ske, uppstod åter så starkt motstånd, att biskoparne i Linköping och Strengnäs jemte mötets ordförande nödgades gå upp till hertigen för att söka utverka hans bifall till tillägget. Hertigen tyckte väl, att ännu flere då borde intagas såsom kättare än Calvin, men sade slutligen: »Sätten in alla dem, som I veten, att de äro af det slaget, så ock derhos sjelfva fanen i helvetet, ty han är ock min fiende»! Dermed slutade striden, och namnen calvinister och zwinglianer insattes i beslutet.
Samma dag — det var måndagen den 19 Mars 1593 — sammanträdde presterskapet på Upsala slott inför hertigen, riksens råd och öfriga lekmän, och här framlemnades nu det af alla godkända beslutet och upplästes. Vi sammanfatta dess hufvudinnehåll i följande punkter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
