- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
483

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Sigismund kommer till Sverige - Sigismund och polackarne i Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och åstadkom en harm- och en ovilja, som snart af en ringa anledning utbröt i ett upplopp. Fruktan för ett nytt förmådde Sigismund, hvars drottning befann sig i välsignadt tillstånd, att lemna staden och flytta ut till Weichselmünde.

Här låg på redden Clas Fleming med sina 27 skepp från Finland, hvarförutom från Sverige Erik Sparre och Clas Bielke hade ankommit med 13 skepp. De sistnämnde herrarne sökte fullborda hvad Thure Bielke begynt och ville förmå konungen att före sin afresa underteckna Upsala mötes beslut och derigenom undanrödja all den oro, som Sigismunds förfarande mot protestanterna i Polen otvifvelaktigt skulle uppväcka i Sverige. Men allt sådant tal var fåfängt. Konungen lyssnade endast till sina jesuiter och påfvens sändebud Fransiscus Mala Spina, som medfört en gåfva till honom från påfven af 30,000 dukater. Konungens katolska omgifning lefde fullt och fast i det hopp, att Sigismund nu fullkomligt skulle återinföra den katolska läran i Sverige, och flere katolska prester jemte tre jesuiter följde konungen för att arbeta på omvändelseverket i Sverige. Äfven häremot gjorde Erik Sparre föreställningar och uppmanade konungen att qvarlemna jesuiterna, hvilka voro företrädesvis förhatliga för svenskarne, eller åtminstone den påfliga legaten. Men intet hjelpte. De stego med konungen och drottningen ombord.

För öfverfarten hade konungen hyrt några vackra holländska skepp. De finska under Clas Fleming voro nemligen så illa utrustade, att de icke kunde komma i fråga, och de svenska, ehuru bättre än de finska, voro dock äfvenledes mindre tjenliga. Affärden från Weichselmünde gick förträffligt och gynnades af det härligaste väder, men knappt hade flottan kommit ut i öppna sjön, förr än det blåste upp en häftig storm, så att man måste lägga till vid Hella. När stormen lade sig, styrde man åter till hafs, men stormen kom på nytt och skingrade flottan, så att blott tre holländska skepp och Clas Flemings eget kunde följas åt och dessa anlände den 18 September till Elfsnabben. Härifrån fortsatte konungen färden in till Danvikslandet utanför Stockholm, men här blef han liggande till den 30 September. Orsaken härtill säges vara den, att han valt erkeengeln Michael till sitt skyddshelgon och så mycket som möjligt ville låta de märkligare handlingarna i sin lefnad ske på denna dag. Nu ville han öfvervinna hertig Carl och de svenska kättarne, liksom erkeengeln Michael öfvervunnit mörksens furste.

Sigismund och polackarne i Stockholm.


När de holländska skeppen med konungen och hans hof ombord Michaelsmessodagen kommo roende uppför strömmen, stodo hertig Carl och riksens råd samt erkebiskop Abraham och med honom en hop prester på slottsbryggan. Här lade konungens skepp till, och han steg med sitt följe upp på bryggan. Märkligt var det att se, huru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free