Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den krönte konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landsatte det nya krigsfolket på Djurgården, der ett prunkande läger uppslogs. Men oaktadt grannlåten och öfvermodet funno snart så väl Sigismund som svenskarne, att med den lilla hären — polackarne utgjorde 3,000 man — ingenting kunde uträttas, och konungen svarade en gång de missnöjde rådsherrarne, »att med två eller trehundra man intoge man icke något konungarike; och de främmande betungade icke Sverige, ty allt hvad konungen uppburit af sitt arfrike stege ej till ett eller två tusen daler». Några hundra dalkarlar inkallades till Stockholm, och det ansågs tillräckligt för att skydda staden.
Det var i början af Juni som den polska hären ankom. Till en början var allt temligen fredligt, om man undantager, att en och annan af de polske herrarnes betjenter förgick sig. Men natten mellan den 29 och 30 Juni anföll Czarukowsky, en polsk ädling, som bodde hos en rik borgare vid namn Blasius Dundee, borgare- och dalknektarne, hvilka då hade vakt. Anfallet skedde på Köpmangatan, der Blasius Dundees hus var beläget. En häftig strid uppstod, och blod flöt å ömse sidor. Czarukowsky sjelf hade så när blifvit nedhuggen, om icke Blasius ropat ur sitt fönster och tillkännagifvit, hvem han var. Konungens befallning gjorde väl slut på bullret för ögonblicket, men följande dagen kommo polackarne intågande i staden, fullt rustade med bössor och värjor, och borgarena hade äfvenledes väpnat sig och upprifvit gatläggningen samt fört stenarne upp i husen att dermed försvara sig, klagande högt, att ej hertigen var närvarande, till hvilken de satte näst Gud sitt förtroende. Det var med yttersta möda som man lyckades lugna sinnena och afstyra öppen strid.
Härunder fortgingo underhandlingarna mellan konungen, hertigen och rådet om regeringsformen. Redan den 20 Mars hade rådet framlemnat ett förslag i detta afseende, uppsatt af Erik Sparre och påminnande om Kalmar artiklar. Styrelsen skulle enligt detsamma föras af rådet efter de flesta rösterna, och förhållandet i Danmark, der under Christian IV:s minderårighet rådet regerade, anfördes såsom exempel. Konungen antog denna regeringsform, men hertigen förkastade densamma. Olof Sverkersson kom från konungen till Nyköping att infordra hertigens utlåtande, och han svarade, »att han väl gerna umbure besväret och helst såge, att konungen sjelf stannade och närvarande förestode riket, men att i konungens frånvaro ställa några ringare män vid sidan af hertigen att styra riket, det strede både mot svensk lag och svensk sed. Hans broder hertig Johan hade blifvit förordnad att förestå regeringen, när konung Erik ämnade sig till England, och Carl sjelf ville icke låta samma rättighet tagas ifrån sig. Rådet vore enligt Sveriges lag endast rådgifvande, men kunde ej regera, och Danmarks exempel kunde ej vara gällande för Sverige, då detta rike vore valrike, men Sverige arfrike.» Med detta besked från hertigen kom Olof Sverkersson tillbaka till konungen. Till rådet skref hertigen, att hvad regementsordningen beträffade, hade man intet annat att rätta sig efter än Sveriges lag och konungens ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
