Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagsbeslutets verkställande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott i nunne-, utan äfven i munkkkloster? Huru skulle en sådan massa barnlik kunna i källor och brunnar nedsänkas och i lefvande träd instoppas, utan att de skulle genom vattnets och luftens förderfvande upptäckas äfven af en stenblind, som dagligen nalkades? Huru skulle de mördade fostren kunna i tysthet inhuggas och inmuras i fasta stenväggar? Hade det icke varit vida enklare och säkrare att undandölja dessa himmelsskriande brott, om de nemligen inträffat, under källargolfven eller i trädgårdsjorden? Det fordras i sanning ej mycken skarpsinnighet för att inse hela orimligheten af dessa nesliga dikter.»
Bland värderika saker, som vid detta tillfälle skola hafva gått förlorade, nämnes äfven klostrets »sköna bibliotek». Nunnorna måste lemna klostret, hvars byggnader lemnades att förfalla, tills, i en följande tid[1] i dem inrättades ett krigsmanshus. Fyra de äldsta nunnorna jemte abbedissan fördes till Söderköping, hvarifrån de följande vår begåfvo sig till Danzig, samt följdes af ytterligare tre yngre. Af de tre, som nu återstodo, gifte sig en, och den andra stannade ogift i fäderneslandet. Den tredje tog hertiginnan till sig, men hon fick en sådan längtan tillbaka till klostret, att hertiginnan till slut måste villfara hennes böner och låta henne återvända dit. Det var dock blott för att dö inom den gamla för henne kära helgedomen. Ty hon insjuknade genast efter ankomsten och afled.
Den kyrkliga räfsten, som erkebiskopen skulle anställa, tog sin början i Maj det följande året
(1596). Han drog ut från Kalmar och reste genom hela Linköpings stift, men for fram med en sådan
stränghet, att han väckte både folkets och hertigens missnöje. »Han hade uppfört sig som en skarprättare och ej som en erkebiskop» — sade hertigen, och bland folket uttalade sig oviljan i åtskilliga smädeskrifter och nidvisor. Så hette det i en:
»Jag kungör eder, vänner, försann,
hur vår erkebiskop ställer sig i Sveriges land.
Hudflänga och skölja med ämbar och spann
både ung och gammal, qvinna och man.
Han gifter folk tillhopa, som stutar pläga tämjas;
aldrig något äkta folk så kan sämjas.
Sakramentet vill han icke upphöja;
det må för mycket på hans armar töja;
Han vill vår konung af riket drifva,
det skall ej ske, så länge vi lefva, etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
