Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verkställandet af Arboga riksdagsbeslut. Clas Fleming och Klubbekriget. Ny riksdag i Stockholm om sommaren 1597
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
menniskor dogo af hunger. »I en summa sagdt», yttrar en svensk, hvilken var sysselsatt med gränsordnandet i Lappland, »en sådan jämmer, sorg, hunger, gråt och klagan hafver man aldrig hört näst Jerusalems förstöring. Gud nåde Finland!»
Clas Fleming drog nedåt Åbo, dit han anlände senast den 19 Mars, efter att hafva varit borta sedan jultiden. Här började han genast med ifver rusta sig för att vara fullt redo att bistå konungen, hvilken han med visshet hoppades nu på våren skulle ankomma och hjelpa sina trogna anhängare. Sjelf skickade han bud och bref till Sigismund att ovilkorligen afresa. Derför bedrefvos ock rustningarna med den största ifver.
Sysselsatt härmed reste herr Clas den 2 April från Åbo till Quidja och derifrån till Nyland till Pikkala gård, hvars hamn var så förträfflig, att Gustaf Wasa der ämnade anlägga en stad, och som derför äfven nu af herr Clas valdes till plats för krigsskeppen. Han dröjde här en vecka och begaf sig så på återvägen till Åbo.
Men sista dagen före afresan kände han sig strax efter middagsmåltiden häftigt illamående; likväl afreste han följande dagen. Sjukdomen, som yttrade sig i en alltjemt tilltagande mattighet, tvang honom att stanna på en gård nära Pojo kyrka, och när han kände döden nalkas, lät han sin barberare, mäster Marcus, läsa för sig ur sina böcker och dog natten till den 13 April 1597. Det plötsliga dödsfallet framkallade såsom vanligt mycket underligt tal bland folket. Några påstodo, att hertig Carl låtit förgifva honom; andra att han fått ett trollskott af de uppretade finnarne, enligt den gängse tron att desse kunna på ofantliga afstånd skjuta sin fiende till döds. Flemings lik bisattes i slottskapellet i Åbo och begrofs sedan i Pargas kyrka.
Medan allt detta tilldrog sig i Finland, var hertigen sysselsatt i Sverige med Arbogas riksdag och verkställandet af dess beslut. När tidenderna kommo från Finland med underrättelse först om Clas Flemings rustningar och sedan om hans död, påskyndade den senare utförandet af den räfst, som hertigen redan länge haft i sinnet mot Finland. I dödsfallet såg han skenbarligen Guds finger. »Vi förnimme af vissa tidender», skref han den 17 Maj, »att Gud hafver Flemings grofva missgerningar straffat och honom genom en hastig afgång uti sina grymheter falla låtit».
Om sommaren sammankallade hertigen ett nytt riksmöte till Stockholm. Icke heller der infunno sig de ännu qvarvarande rådsherrarne, men riksdagsbeslutet fattades efter hertigens vilja. Rådsherrarne skulle antaga så väl Söderköpings som Arboga riksdagsbeslut, och de, som flytt ur riket, stämdes att stå till rätta inför ständerna. Vid denna riksdag öppnades den Erik Sparre tillhöriga kista, som hertigen tagit på Stegeborg, och hvari han trodde, att rikets regalier lågo förvarade. Men hvarken dessa eller några för herr Erik farliga handlingar funnos i henne. De förra lågo på sitt rätta ställe på slottet, och de senare innehöllo några uppsatser, hvari Erik Sparre sökte bevisa, att hertigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
