Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Huru dalkarlarne hjelpte hertig Carl
- Sigismund och Carl vid Stegeborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från hertigen med underrättelse om slaget vid Stångebro. Dalkarlarne blefvo emellertid ej så
synnerligt belåtna dermed, och det kostade Carl Carlsson mycken möda att förmå dem afstå från sitt
beslut att fortsätta sitt tåg. Han lyckades dock till slut genomdrifva att ett bref afsändes till konungen och hertigen, hvarpå den stora hären upplöste sig och tågade derifrån, hvar och en hem till sitt.
Sedan vi nu sett, hvad som tilldragit sig i rikets aflägsnare delar, återvända vi till konungen, hvilken vi lemnade vid hans afseglande från Kalmar.
Sigismund och Carl vid Stegeborg.
Det var den 14 Augusti som Sigismund lemnade Kalmar. Allt gick till en början väl, men då flottan kom till Östgötaskären, seglade hon till följd af styrmännens okunnighet förbi den vanliga segelleden genom Baresund, och kort derefter stack upp en svår storm, som skingrade fartygen och dref dem tillbaka. Stormen fortfor flera dagar. Konungens eget fartyg kastades länge fram och åter omkring den branta och farliga klippa, som under namn af Jungfrun reser sig ur hafvet mellan Ölands norra udde och fastlandet. Så drefs det åter norrut, men till slut var det ingen, hvarken på konungens eller de andra skeppen, som visste hvar man befann sig.
Slutligen igenkände dock Thure Bielke, som jemte Sten Banér var ombord på ett af skeppen, de höga sträckningarna af Kolmården, och man lyckades komma in i Baresund. Utom det nämnda skeppet befunno sig då blott två af hela flottan der tillstädes, nemligen konungens och de polske herrarnes. Konungens syster, fröken Anna, mötte honom i sundet och beledsagade honom till Stegeborg, dit han anlände efter åtta dagars segling. Men först efter ytterligare åtta dagar lyckades det för Sten Banér att dit hopsamla tjugufyra af de öfriga skeppen.
Under tiden och medan konungen ännu var qvar i Kalmar hade åtskilligt tilldragit sig, som var gynsamt för honom. Medan Smålands och Vestgöta ryttare, de förra under Arvid Drake, de senare under Göran Posse, kommo till honom, öfverraskades Gullberg och intogs för hans räkning, och Per Liljesparre öfvertalade allmogen i Småland att sluta sig till honom. En så stor mängd af adeln infann sig ock i Kalmar, att deraf bildades en adelsfana, hvars ryttmästare blef Johan Gyllenstierna och banerförare, eller som det hette, kronfänrik Abraham Brahe. Gustaf Brahe blef anförare för hela svenska krigsmakten. Till en början syntes sålunda allt arta sig godt för konungen, men det ändrade sig snart.
Hertigen begaf sig, sedan han ordnat sakerna i Stockholm, till Nyköping, der han mottog underrättelsen om att konungen med våld satt sig i besittning af Kalmar slott. Han skref ned till Sigismund liksom förut från Stockholm och bad honom skilja ifrån sig det utländska krigsfolket samt sporde, »om konungen ville mottagas som vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0557.html
