Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigismund och Carl vid Stegeborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller fiende». Tillika upptog han till besvarande konungens beskyllningar, hvilka han sökte vederlägga, visande huru konungen låtit missleda sig, förnämligast deruti att han betraktade sitt arfrike som ett bihang eller skattland till Polen, hvarifrån han emot sin ed och utan råds råde velat regera. Detta bref afsändes den 8 Augusti. Till Kalmar hade före konungen anländt sändebud från några tyska furstar, hvilka af både Sigismund och Carl blifvit anmodade att medla förlikning dem emellan. Det var först meningen att hertigen skulle möta dem i Kalmar, men numera kunde detta icke ske, utan Linköping bestämdes till mötesort.
Carl samlade under tiden folk dels ur sitt hertigdöme, dels från de norra landskapen och drog sig sålunda rustad öfver Kolmården nedåt Norrköping. Här stod han och hans vakteldar syntes långt utåt sjön, när konungen med de tre skeppen kom inseglande till Stegeborg. Det hade varit en lätt sak för Carl att öfverraska konungen, som icke hade mer än 100 ungrare med sig. Men han ville visa, sade han, att han icke mot konungen hyste något ondt uppsåt, och blef stilla. Han ryckte i stället fram mot Linköping, der hans ställning så till vida var fördelaktig, som han kunde hindra förstärkningar från att sluta sig till konungen, men sjelf draga till sig sådana. Han fick ock härigenom östgötarne på sin sida.
Vid Linköping hade hertigen 3,500 man till fot och 2,000 till häst. Den 20 Augusti hade han här ett samtal med de utländska sändebuden, hvilka framstälde sina fordringar, att hertigen skulle aflägga riksföreståndaretiteln, afskeda sin här och låta saken afgöras af riksens ständer på en riksdag. Hertigen gaf intet svar den dagen. Han skyndade på aftonen bort från staden för att söka hindra Gustaf Banérs och Hans Wejers tåg norrut. Men desse fingo underrättelse om hans afsigt och lyckades på afvägar utefter kusten lyckligen föra sitt folk till Stegeborg. Dagen derpå var hertigen åter i Linköping, och nu fortsattes underhandlingarna och bref ankom från konungen och besvarades af hertigen, men utan att något vans i hufvudsaken. Den 28 Augusti bröt hertigen upp med sin här från Linköping och lägrade sig vid Mem, som ligger vid Slätbaken, en mil från Stegeborg. Ännu härifrån fortsattes skriftvexlingen, och de främmande sändebuden foro fram och åter mellan Mem och Stegeborg, tills de slutligen den 7 September förklarade, att konungen uppskjutit all vidare underhandling.
Nu gaf Carl befallning till uppbrott, och fram emot aftonen den följande dagen lemnade han sitt läger. Han sände genast en enspännare och tvänne trumpetare till slottet med ett bref till konungen, begärande »att inom två timmar få bestämdt svar, om riket och han sjelf hade att af konungen vänta någon trygghet eller ej. Konungen hade sig sjelf att skylla, om någon olycka timade. Att hertigen nu kom så nära under slottet, skedde icke i afsigt att börja någon fiendtlighet, med mindre han dertill tvingades, men endast att förmå konungen till ett slutligt svar.» Men hertigens utsände blefvo fängslade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
