Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget med Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom i spetsen för ett lysande följe[1]. När sedan konungen anländt och ständerna voro samlade i stora salen på Örebro slott, öppnades riksdagen. Gustaf Adolf och hertig Johan kommo först in och derefter konungen. Han tog af sig hatten och talade till ständerna: »För hvad orsaks skull I ären hit kallade är skriftligen författadt och skall uppläsas; Gud bättre, jag kan icke tala och utsäga, förmådde jag tala, skulle jag väl utsäga; men nu förmår jag intet tala. Förstån I, gode män?» — härvid slog han sig för bröstet och utropade tre gånger: »Gud har straffat mig!» Tårarne trängde honom i ögonen, och han gick ut, stödd på båda hertigarne.
Derefter upplästes riksdagsframställningen. Ständerna fogade sig i det mesta efter konungens önskan, och de tackades och hemförlofvades af Gustaf Adolf, som på denna riksdag första gången talade till dem. Riksråden och biskoparne tillsades att blifva qvar hos konungen öfver julhelgen. Så ingick året 1611, och den 4 April detta år utfärdades den danska krigsförklaringen, som sändes med en härold till Sverige. Carl mottog härolden i Örebro, och han skickade sitt fejdebref till svar på det danska. Han anade sin snart förestående död och trodde sig i en komet, som det året visade sig, se densamma förutspådd, men intet brast i hvad på honom berodde för att med kraft möta fienden, och hans unge förhoppningsfulle son stod troget vid hans sida. Innan Carl lemnade Örebro, förklarade han den 24 April denne sin son för varaktig, d. v. s. »så kommen till mans, att han kunde bära harnesk och vapen», hvilka prinsen också iklädde sig i närvaro af de ständer, som ännu voro närvarande.
Gustaf Adolf sändes derpå att med några regementen genom Vestergötland tåga förut till Jönköping, der konungen, som tog vägen genom Östergötland, skulle möta honom med den öfriga hären, hvarpå de skulle tåga ned till Kalmar. Den 12 Juni framryckte Carl med hela den då samlade hären från Ryssby skans mot Kalmar och lägrade sig på Perstorps äng.
Sedan konung Christian i Februari på en herredag i Köpenhamn fått kriget beslutadt — likväl icke utan svårighet, ty de gamle rådsherrarne ville bibehålla freden, och det var egentligen till följd af den yngre adelns ifver som kungen fick sin vilja fram — och skickat sin krigsförklaring, mönstrade han vid Helsingborg sin krigshär, som inalles utgjorde 12,000 man till fot och 8,000 till häst, och ryckte med 13,000 man genom Skåne och Bleking till det af honom nyanlagda Christianopel samt derifrån öfver gränsen och utefter strandvägen upp till Kalmar, medan marsken herr Sten Sehested med 7,000 man tågade till Halland för att derifrån gå mot Jönköping. Så fort Christian anlände till Kalmar, började han belägra staden, och det med sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
