Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget med Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af den förbindelse som genom de svenska örlogsskeppen upprätthölls med slottet, besöka detta och uppmana sina dervarande krigare att tappert kämpa för fosterlandet, men under de följande dagarne anlände de danska skeppen, inalles 27 segel, och då måste de svenska draga sig tillbaka. Natten mellan den 21 och 22 Juli seglade de förbi den danska flottan, som ej vågade förfölja af bristande kännedom om farvattnen, men som sköt med grofva skott, »saa splinterne flöi om svenskens ören». Den 23 Juli ryckte Christian ut ur sitt läger och uppstälde sin här i slagordning framför svenska lägret, men konung Carl vågade icke, så utmattad som hans här nu var, antaga utmaningen, och om natten derefter bröt han upp från sitt läger och tågade norr ut. Det skedde helt tyst, utan att de vanliga fältropen och trumhvirflarne hördes, och när danskarne sedan kommo in i det lemnade lägret, funno de det fullt af eld. Konung Christians glädje blef stor, och han beslöt att följa sin aftågande fiende i spåren.
Carl hade dragit sig två mil norr ut till Ryssby, der han intog en fast ställning. Konung Christian anföll honom, men måste efter en blodig strid draga sig tillbaka. Den gamle svenske kungen deltog i den häftigaste striden och fick sin jacka genomskjuten af fiendens kulor samt höll på att blifva tillfångatagen af en dansk öfverste, då trenne fanor ryttare kommo till hans hjelp och räddade honom.
Men under de närmast följande dagarne tilldrog sig något, som väckte konung Carls ytterliga harm och förbittring. Det var förlusten af Kalmar slott.
Den 25 Juli, således dagen efter sedan svenska hären lemnat sitt läger framför Kalmar, begaf sig Christer Some till danska lägret, der han samtalade med Gerdt Rantzau och anhöll, att en öfverste, med hvilken han tjenat tillsammans under hertig Johan, måtte få följa med honom upp på slottet och der dricka på gammal bekantskap. Det tilläts, och under samtalet vid den fulla bägaren frågade dansken, »hvarför icke Some gaf upp en fästning, som icke länge kunde försvaras», och då Some anförde sin ed till konung Carl, tillade han, att Some var lemnad utan understöd och saknade krut. »Märk väl på mina ord, som jag nu säger dig», sade han, »innan du kan taga dig till vara, se vi eder allesammans flyga bort med hvarandra i luften». Den danske öfversten ville härmed säga, att slottet var undermineradt samt skulle springa i luften, och sålunda skrämma sin forne krigskamrat. Utan tvifvel är dock berättelsen om detta samtal diktad, och huru misstänkt än Somes besök i danska lägret må förefalla, tedde han sig dock till en början som det egnade en tapper man.
Efter att under ett par dagar hafva beskjutit slottets södra sida, tågade danskarne bort till Ryssby skans. Det var den 30 Juli. Sedan de återkommit, sköts ett stort hål på muren, som dock genast fyldes, så att en storm gjordes omöjlig. Några minor, som antändes, gjorde icke heller någon verkan, och skjutningen fortsattes. Den 1 Augusti lossades 380 skott mot slottet. Nu började Some klaga öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
